Minns ni när jag sprang senast? Jag minns det då rakt inte. Kanske var det den här gången – i januari. Sedan dess har jag gjort en hel del, men sprungit har jag då rakt inte. Jag har varit på fjället och legat på soffan men inget av det där är liksom att ha tränat på riktigt, särskilt inte soffaktiviteten…
De senaste två veckorna eller så har jag helt enkelt inte varit sugen, så jag tog en paus. Jag gjorde en del annat ett tag. Ibland har jag gjort aktiva saker men vissa dagar har jag gjort absolut ingenting.
Efter mina dagars frånvaro från löparskorna gör sig den där längtan ut mot mjölksyran påmind igen. Det pirrar i benen av spring.
[insert]
[/insert]
7 kommentarer
Det konstiga med löpning, är att man vet aldrig hur passet kommer att gå. Känslan man har innan passet, brukar aldrig stämma med hur det blir i verkligheten sen. Det tycker jag är konstigt.
En sak vet jag; att när jag är arg, irriterad på jobbet, då ska man springa!
För mig har det handlat om månaders mellanrum, men nu kom lusten tillbaks. Plötsligt händer det – träningsglädjen! Skulle behöva dig som glädje-coach där 🙂
For en HERLIG og forfriskende blogg! Keep up the good work! 😀
Både de där medvetna och omedvetna uppehållen är som balsam för lusten och motiviationen! 🙂
Kram M
Haha, det är konstigt hur en uppfattar det en läser på bloggar: Jag har liksom uppfattat att du sprungit en hel del på sista tiden. Märkligt, jag läser ju ändå här varje dag? Men en lägger kanske inte samma tidsperspektiv på andras liv som en gör på sitt eget?
Har också varit lite seg med löpningen men idag blev jag så glad för att det var lite barmark och jag kan lämna broddarna hemma så nu känns det extra pepp 🙂
Gott med pirr i benen! Gör ju helt klart pausen värd 🙂
Jag har också legat lite lågt med löpningen den senaste tiden, men suget börjar komma tillbaka. Det är ljuvligt det!
Ibland är det ju värt att ta en paus just för att det är så roligt att börja igen. Det är som med relationer (säger jag som har en krånglig variant av distans-förhållande och måste tycka så här för att stå ut), man mår bra av att sakna varandra ibland!