En av de bloggar jag läser och som alltid ger mig en längtan ut till fjället är Katrins äventyr. Jag minns så tydligt att hon sagt hur mycket hon gillar Skäckerfjällen. Och jag är konstant påmind om att jag inte riktigt varit där. Visst, jag var i krokarna i somras när jag åkte runt Kallsjön och spanade in trakterna däromkring, inklusive Kolåsen. Men stigarna och lederna i Skäckerfjällen väntar fortfarande på mig, och otåligt dessutom.
Jag var till Kolåsens fjällhotell idag för jobbets räkning, men det blev för mitt eget nöjes skull också. Det snöade lovikavantar när jag styrde Hondan genom ett magiskt vinterland. Jag välkomnades med äppelpaj och en guidad tur i 30-talsmiljö som är bevarad ut till minsta detalj än idag. Kolåsen är en riktig pärla med rum som är inredda i olika stil med fokus på detaljer; Bernadotterummet, Churchillrummet, skidrummet…
Från Kolåsens fjällhotell är utsikten fantastisk över skog, sjö och fjäll – alltså verkligen fantastisk! Det var så roligt att få höra att på 30-talet så hörde Grand Hotel i Saltsjöbaden och Kolåsen till de flottaste ställen man åkte till. Idag känns den här delen av fjällen rätt långt bort från ytligheterna i just Saltsjöbaden även om det också är en pärla, som jag dessutom också växte upp i.
Stillheten och tystnaden var påtaglig där ute i Kolåsen och Skäckerfjällen är verkligen vildmarksfjäll. Är du i Åre så är det värt en dagstur längs väg 336 alternativt om du åker via Björnen, Huså och Digernäset. De två vägarna går på olika sidor om Kallsjön.
Lördagar hela vintersäsongen har restaurangen öppet kl 12-15. Men du kan boka bord om kvällarna; maten görs på lokala råvaror och du kan förvänta dig rena smaker. Restaurangen har fått pris från Svenska turistföreningen och hela hotellet, med tillhörande stugor och vandrarhem, är en STF fjällstation. Det här är verkligen ett ställe för dig som uppskattar det genuina och det lokalproducerade. På gården går ett gäng linderödsgrisar som bökar med gott om plats både ute och inne. I en hage utanför hotellet går bland annat hästar för att beta marken och hålla landskapet öppet.
Jag kommer att åka hit till Skäckerfjällen och Kolåsen snart igen för att åka skidor i det två mil långa spåret och sedan tänker jag komma hit i sommar och springa stig, paddla och bada.
I augusti går Fjälloppet; 34 km mellan Anjan och Kolåsen. Taket är satt till max 50 personer och jag tror att detta är något utöver det vanliga.
Jag har också fått berättat för mig om vattenfallet, Storvallforsen, dit man paddlar kanot genom lummig natur nästan som i tropikerna. Sedan simmar du i det strömmande vattnet från fallet som fungerar precis som en jetstream. Klättra uppför klipporna och låt Lappforsen ge dig axelmassage; här är det vattnet förvånande varmt och mätte uppemot 26 grader i somras. Ån är dessutom full med småfiskar.
Ja ni hör ju att jag är riktigt förtjust. Är det någon av er som varit där?
[insert]
[/insert][insert][/insert][insert][/insert][insert][/insert][insert]
[/insert][insert] 
[/insert][insert]
[/insert][insert] 
[/insert]
9 kommentarer
Åh, vilka fina bilder! Klickade vidare och tänkte att de borde använda dina bilder istället för dem de har nu.
I love how you embrace winter and mountain life! These pictures are beautiful and I love that horse
Katrin: det hoppas jag med att du gör för då kommer jag få läsa om det – fast jag gillar att läsa om alla dina upptåg!!
Tack för snälla ord, Sara. Roligt att få inspirera. Ja, du vet ju redan att jag varit i Skäckerfjällen och att jag aldrig får nog av dom. I år hoppas jag på att bo en natt på Kolåsens Fjällhotell för att kunna njuta ännu mer av ett av Jämtlands finaste fjällområden!
Charlotta: styr kosan hitåt! 🙂
Nej, inte varit där, aldrig ens varit i Åre men nu blir jag ju så sugen 🙂 Låter ljuvligt. Och den där forsen!! Den vill en ju bara besöka någon gång 🙂
Sanna: åh, vad härligt!
Helena: ja, Edsgården åkte jag förbi idag på vägen. det finns mycket att utforska på baksidan av skutan!! 🙂
Vi bodde på ett mycket speciellt litet pensionat i Kall för några år sedan, två år i rad, som drevs av en mycket speciell, och fantastiskt genuin liten man (som för övrigt hade drivit Kolåsen tidigare). Edsgården hette det om jag inte minns fel, men andra året hade han sålt till några holländare som inte hade samma service som gubben, men han fanns fortfarande med i bilden då, han kunde inte släppa det helt. Och då åkte vi skoter till Kolåsen och åt lunch. Den var mycket god vill jag minnas! Och mycket fin skoteråkning, när man utgår från Kall! För att inte prata om priserna, som skiljer sig rejält från Åres hiskeliga priser!
Jag var i Skäckerfjällen i somras och vandrade under några dagar. Såg tyvärr inte Kolåsen utan utgick från Anjan, otroligt härligt område! Jag blev storförtjust och kommer försöka åka tillbaka snart! 🙂