Klockan hann rinna iväg innan jag satte mig på trainern ikväll. Tur att jag har en tyst trainer. Tror jag i alla fall. Jag har ju egentligen bara suttit på min egen trainer men från alla skräckhistorier jag hört om trainers vars ljud går genom golv så hittar jag få likheter med min egen.
Jag släckte alla lampor och satte på mig lurarna. På så sätt höll jag ute snöstormen som ljöd genom lägenheten. Istället stängde jag in mig i mina bästa beats. Det är något visst med när man har riktigt bra ljud i öronen; en låt som låter lite halvdan genom datorns egna högtalare får något riktigt magiskt över sig.
En låt som alltid tänder en alldeles särskild drivkraft inom mig när jag sitter på en trainer eller spinningcykel är Halo med Beyonce. Det är ingen klassisk uptempo låt men den är skön som mellanlåt. Och så är det något visst med Eminem. Man kan ju inte tro att han skulle fastna i mina låtlistor men det gör han. Med en bpm på 170 någonstans är det som att jag har piskan lätt på benen och inte kan göra något annat än att fortsätta driva pedalerna. Dessutom är det en takt som jag känner mig stark i. Perfekt för norska superintervaller.
[insert]
[/insert][insert] 
[/insert][insert] 
[/insert]
4 kommentarer
Du ser så härligt lycklig ut på bilderna! Sådär så det smittar 🙂
Jag har inte fått ordning på underhållning på mina cykelpass ännu (och har precis slutat upp att vara livrädd för rollern) men hittade en mini-väska för mobilen i Stockholm så är på gång. Jag har tänkt mig att lyssna på alla sommarpratare som jag missat de sista åren!
Bra jobbat! Visst blir ljudet 100 ggr bättre med lurarna! Imorgon blir det trainer och “walking with elephants” för min del!
My song like that is ‘Boulevard of Broken Dreams’ by Green Day. I learned to ski when I was nearly 30 and, that first week, that song was played in the minibus up the mountain every morning. I was half terrified and half excited the whole week, and even now, when I hear it, it makes me feel strong and brave and ready for anything!!