Det har börjat pocka på min uppmärksamhet. De där nya äventyren som jag inte riktigt vet vad de är ännu. Äventyr som handlar om att cykla eller springa långt. För det är just så mina största äventyr sett ut de senaste åren. När jag sprungit Tjejmarathon +50 km. Eller när jag cyklat mellan Stockholm och Åre. Eller när jag sprungit Jämtlandstriangeln på en dag. Eller så.
Jag vet inte vad jag ska göra härnäst men som vanligt kommer det att landa någonstans i magtrakten och då vet jag. Mitt undermedvetna har redan börjat jobba på det och jag ska fundera på det ända fram till jul någonstans. Förmodligen kommer jag vara alldeles för otålig för att berätta för er dock. Precis som i vanlig ordning.
Idag har jag simmat. 30 minuter i en tom bassäng tillsammans med min bästa träningskompis här uppe. Sedan åkte vi hem och gjorde en fenomenalt god asiatisk biffsallad – den vill jag äta varje dag framöver!
Och igår sprang jag mitt bästa löppass på länge: i mörker och spöregn. Det var tufft att komma ut men känslan under tiden har jag saknat. Den där då man verkligen lever. Jag älskar att leva!
[insert]
[/insert][insert] 
[/insert][insert] 
[/insert] Härliga cykelbilder från tidigare år!
9 kommentarer
Takk for en inspirerende og flott blogg, jeg leser den ofte! Deler du med deg av oppskriften til biffsalaten?
Tack!! Du med 🙂
Lovely! Tack för fantastisk inspiration från stort till smått, vilken spännande fortsättning som följer…
Även om jag tror att du redan har en grundplan för ett rejält äventyr så håller jag med en av kommentarerna, ett vinteräventyr, på skidor så klart!
Spännande med nya utmaningar. Ser fram emot att få ta del av dem !
Jag älskar känslan att springa i regn och mörker när alla andra sitter inne!! Spännande med nya långa utmaningar.
Ett vinteräventyr kanske? Det finns ju mycket roligt man kan göra i fjällen på vintern.
Jag skall skida Jämtlandstriangeln med en kompis i vinter och ser verkligen fram emot det. Det är ju kanske inte den mest imponerande utmaningen man kan hitta på men för mig som är lite nybörjare i vinterfjällen blir det en perfekt början.
Det är härligt med uttal som “jag älskar att leva” sen att det är efter löparspåret i mörker och spöregn, tja det är nog tveksamt, haha. (jag förstår såklart vad du menar) Låter härligt Sara.
För nya äventyr låt dig inspireras av ubercoola Kaj Zackrisson som är med i senaste Husky. Är så impad av sådana människor och jag åker inte ens skidor *ler*
Ser fram emot att höra din nästa utmaning
Åh, vad härligt det låter….Jag älskar att leva…
Jag kan också få den känslan när jag har gjort något som känns otroligt bra, man bara ler så nöjd man är. Det kommer oftast när jag är utomhus och har sprungit! Jag ler, känner glädjen och jag tänker Jag älskar livet!!!
I måndags gjorde jag en sträckning i rumpa/ljumske och har haft så jäkla ont. Då blir man ledsen och undrar om det var värt det, måste ta det lugnare (är inte 20 längre som min man skojar om). Nu blir det lugnt med träningen några dagar och håller tummarna att jag blir bättre!
Vill bara säga att jag ler och blir glad när jag läser din blogg. Du tar sååå vackra bilder!!
Ha en fin onsdag! Kram Cia