Ikväll tog jag mig an Suljätten; en bergstopp i Kallbygden som enligt sägnen är en jättes näsa. Det var mitt sista löppass innan helgens kraftprov och jag tog det med ro, precis som jag och Annika ska göra i helgen.
Jag sprang där jag kunde, och där jag inte kunde springa så gick jag. Eftersom det nästan bara gick uppför på vägen upp (logiskt) så blev det som så att jag gick upp till största del – och sprang ner. Men eftersom det dels var väldigt brant nedför i början, och ibland lite för tekniskt för att springa, så sprang jag inte hela vägen ner heller.
Fint var det i alla fall! Det var soldisigt fram till runt klockan 20 och sedan blev det hur soligt som helst. Man kan ju tro att det skulle vara tvärtom.
Uppe på toppen blåste det friskt och det hade faktiskt varit skönt med en mössa där uppe. Det är en cool topp att vara på, perfekt för picknick men också ett tokbrant stup på ena sidan. Jag blickade ut över skogen och försökte se något levande (älg, ren, björn…) som hade varit kul att se på lagom avstånd men nä, inget. Bara jag.
[insert]
[/insert][insert]
[/insert][insert]
[/insert][insert]
[/insert][insert]
[/insert][insert] 
[/insert][insert] 
[/insert][insert] 
[/insert][insert] 
[/insert][insert] 
[/insert][insert] 
[/insert]
7 kommentarer
Otroligt vackert! Tack för all inspo Sara!
Melinda: tusen tack vad glad jag blir!!!
Ser riktigt härligt ut! Nyligen hittat till din hemsida och måste säga: Den är riktigt härlig! Verkligen sann träningsglädje, blir själv sjukt sugen på att träna varje gång jag går in på din hemsida 🙂 Ganska skönt med en lite mer “normal” träningsblogg där inte huvudsaken är deff och vikt utan ren glädje och inspiration! Hade lätt önskat en sådan utsikt under mina löppass 🙂
Tack för en bra blogg/hemsida!
Anna: hoppas ni får finväder!!
Sandra: 5km från Konäs camping eller typ 3.5 från väg 336.
hur långt är det upp? ser riktigt häftigt och vackert ut. Där skulle man vilja springa 😀
Så fint! Känns jättespännande att äntligen få se denna fantastiska natur snart. Tre veckor kvar. Längtar!