It’s not you – it’s me

Jag känner att vi inte riktigt är kompis just nu, Stockholm och jag. Men Stockholm, it’s not you – it’s me! Och även om jag ser fram emot att åka härifrån om ett dygn så vet jag att jag kommer komma över den här antikänslan som huserar i mig just nu. Stockholm är en fantastisk stad och jag har en fantastisk lägenhet i den bästa av alla stadsdelar och det är skönt att känna att det är just så jag känner i grunden, även om jag också är otroligt nöjd med min Stockholmspaus. Med undantag av att jag är särbo istället för sambo förstås. Men verkligen inte med undantag av det ständiga resandet. Jag älskar att inte slå mig till ro. Just nu i alla fall.

Efter morgonens träningsdejt, promenerade jag mot Västmannagatan och fransförlängning på Puder och så en träff med Karin som ska cykla på Mallorca i typ 3 veckor. Efter det tänkte jag sätta mig i solen på ett fik och äta frukost (ja, klockan var 13 så jag var lite sen…) men – fullt överallt. I och med det blev jag rätt trött på den här stan i synnerhet och stadsliv i allmänhet.

Till slut fick jag plats på espressobaren Sorelle vi bor granne med. Hippt och trendigt och trångt och stökigt snyggt med många stammisar och himla trevlig personal (som alltid). Och då älskade jag Stockholm lite igen. Just för att det är urbant och världsligt och så himla härligt. Men det allra bästa är nog att kunna få leva i båda världar.

Dagens tre följeslagare: iPhone, Happy Plugs och piloter från Bliz.