Att kalla det för vårdepression är nog att överdriva mina känslor. Jag blir inte deppig på riktigt – jag gillar bara inte våren. Jag tycker det är rätt så fult. Så naket och obarmhärtigt. Dammigt. Grusigt. Avslöjande. Så snart löven börjar spricka ut och hela världen bli ljusgrön så kan jag gå med på att våren är fin, men inte förrän dess.
Mina allra bästa vårkänslor har jag haft i Halmstad. Jag minns så väl när jag sprang rundan om Frennarp som följer Nissan längs med en allé av träd och hur allt var liksom så försiktigt grönt och skirt och alldeles ömtåligt. Det var härligt och jag blev alldeles glad inombords. Den här grådystern som vi ser nu, där alla solstrålar landar, vill jag helst blunda inför. Både inför verkligheten och alla bilder på Insta. Tagga in mig först när ni har några gröna blad på ett träd att visa tack, då ska jag också bli förälskad!
Bilder från våren i Halmstad förra helgen
10 kommentarer
Äntligen någon som sätter ord på det jag också känner!
Visst blir väl jag också glad när solen är framme men inte mer än annars, jag får inte mer energi bara för att den lyser. Jag tycker det är precis lika lätt att stiga upp ur sängen en mörk och regnig november morgon som en solig dag i mars.
Vårbekännelser. Jag blir mest förvirrad – vad händer nu, och är det på riktigt: ljuset? Kan jag lita på det här? Som någon skrev tidigare tycker jag också att det är en massa förväntningar i luften. Och bara en sån sak att man kan hoppa in i lättare skor. Jag gillar nog våren. Men sommaren allra mest!
Rebecca: det påverkar oss definitivt
L: vårvintern är dock bästa våren tycker jag
Sanna: det låter härligt, som jag om hösten!
Rund: haha, delar inte den åsikten men jag hör vad du säger. min förväntan dyker upp i maj.
Fast det är inte så mycket hur det SER UT nu i mars tycker jag.
Mer känslan av förväntan, känslan i luften, dofterna…. Helt rensopade gator som bjuder in till inlines osv… 🙂
För mig är det solen och värmens återkomst som gör mig bubbellycklig! Jag sprudlar nu! Hur jag överlevde vintern är en gåta och solens späda strålar ger löfte om nytt liv och tinar själen. Och igår såg jag årets första tussilago och åt lunch ute. Älskar vår! Tänk vad olika vi är.
Jeg er heller ikke noe glad i våren, men det er nok fordi vi egentlig ikke har vår her jeg bor. Vi har sny til 17. mai og vel så det og mens det er grønt og fint lengre sør, er det slaps og vått og ekkelt her. Vårvinter, kalles det visst. Og jeg liker ikke.
Var ute och letade gröna blad igår. Utan framgång. Fast för mig gör det ingenting. Jag tycker det här grådaskiga, nästan pastelliga vädret är rogivande. Som att det ger lugn i en vanligtvis stressad själ. Fast det betyder iofs inte att det är vackert ute just nu… Det betyder väl mest att grådystert påverkar oss. På olika sätt.