Ironman Florida är över. Vid midnatt gick de sista triathleterna i mål och det var förmodligen fullt med folk som stod och hejade på de sista hjältarna. Det är det som är det fina med lopp i USA: det är att korsa mållinjen som räknas. Det finns så himla många vinnare.
Det var en lång dag med uppstigning klockan 4 och start klockan 7. Sedan gick det i ett: simning, cykling, löpning. Karin (i rosa på bilderna nedan) cyklade sjukt fort – på 5 timmar – men jag hann med att heja henne precis när hon drog iväg och när hon kom tillbaka. Sedan satt jag längs med marathonbanan och hejade fram löpare med en sådan där cow bell. Och det är så fint hur alla hejar på alla – inga tysta åskådarled här inte!
Här kommer en lång bildkavalkad från dagen: from dusk to dawn.
10 kommentarer
Underbara bilder! IM Florida, det kanske vore något någon gång… 🙂
WOW!!! Vilket lopp! Vilken resa ni gjort!! 🙂 Men Sara du som tar så otroligt fina bilder varje, varje dag, kan du inte ha nåt fint foto uppe vid din headline (kallas det så??) när man kommer in på bloggen?? Något som verkligen visar och andas träningsglädje?? För din sida är inte som andras “träningssidor”, ja du fattar nog hur jag menar 😉
Jag är sjukt imponerad över de som fixar ett Ironman! Som du säger, alla är verkligen vinnare som kommer i mål.
Coolt! 🙂
jösses vilka vågor, det var himla imponerade ( ja förutom cyklingen då, men är man rädd för vatten så är man) – wow – coolheten!
Mäktigt!!!
Blir ju n-ä-s-t-a-n sugen. 😉
Shit. Grymt !!!! Vilken grej =)