Jag vaknade till ösregn. Hallå? Jag skulle ju ut och springa på fjället! En timma senare slutade det och jag var snabb på att byta om och köra iväg till starten av södra Kungsleden mittemot Högfjällshotellet. Molnen låg lågt och istället för fjäll var det bara vitt runtomkring. Jag drog på ett avsnitt av Spanarna i öronen och stack iväg på den asfalterade gångbanan som lutar svagt uppför. En kilometer senare stannade jag abrupt. Var sjutton låg mina bilnycklar som jag lagt i innerfickan på tightsen? De var då sannerligen inte där jag lagt dem. Panik!
Jag började springa tillbaka och mötte en del vandrare på vägen. Men ingen hade sett mina nycklar. Jag undrade om bilen skulle stå kvar när jag kom tillbaka till parkeringsplatsen – det finns inte många röda Mini cabbilar i Sälen och nyckeln avslöjar sig själv. När jag väl såg bilen andades jag ut men kom ihåg att problemet kvarstod. Jag fick en flashback och mindes precis vad jag gjort när jag lämnat bilen och att jag liksom låst den på avstånd, några meter upp på vägen. Vad hade jag gjort av nyckeln sedan – om den nu inte låg i fickan?
Jag kände igenom alla fickor jag hade på mig. Hade den trillat i byxan? Jag hade på mig tights så det borde ju garanterat ha känts om jag haft en klumpig bilnyckel halvvägs på benet. Det var bara det att idag hade jag mina Salomon kompressionstights på mig och de är väldigt luftiga i grenen och liksom inte alls åtsittande utan snarare lite bylsiga där fram. Dessutom har de en slags inbyggd trosa så jag hade med andra ord väldigt många lager på underkroppen. Gissa vad jag hur som helst hade mellan benen. Bilnycklar! Hur märkligt som helst. Men då var det problemet i alla fall ur världen.
Istället för att springa tillbaka upp samma väg som jag redan påbörjat valde jag att springa och runda Östfjället åt andra hållet. En stig med gula markeringar ledde mig över myrar och stenrösen. För det mesta var det fullt springbart men på sina ställen lite för mycket sten. Jag mötte några mountainbikecyklister på ett ställe och när jag närmade mig Östfjällsstugan blev det fullt med vandrare. Det var som en friluftsdag.
De sista 4 km från Östfjällsstugan ner mot Högfjällshotellet är barnvagnsvänliga, först bred grusväg och sedan en asfalterad gångbana, så det var bara att springa på. Regnet klarade jag mig undan hela tiden och nycklarna hade jag fortsatt koll på. Jag behöll dem faktiskt i grenen.
6 kommentarer
Vilka vackra bilder
Sara: många kramar till dig Sara!
Henrik: ja härligt med höst. tack för fina ord!
Ella: yes, med stativ och självutlösare och allt. skärgården låter härligt.
Lisa: ja superfint, förstår att det är barnvänligt!
Så härligt på södra Kungsleden!
Vi gjorde den med barn på sparkcyklar (halva) och vagn i somras – verkligen ett bra tips till dina läsare med barn. Underbar miljö, minst sagt!
Använder du dig alltså av självutlösaren på kameran? Jättefina bilder än en gång. Vilken lycka att få träna i fjällen! Fast rätt skönt var det nog att terrängcykla i skärgården en dag som denna också. (Här i Finland har det alltså varit soligt och +21!)
Vad härliga och snygga bilder på dig Sara! Det ser ut som hösten börja komma på dina bilder fina färger! Trevlig helg!
Vad härligt höstigt det ser ut på bilderna! Själv har jag just gått en rejäl runda i Pålsjö Skog och jo, på sina håll börjar vissa träd dra i gul-rött här nere i Skåne också. Hade dina tre senaste pod-avsnitt i lurarna, oh vad du säger mycket klokt Sara! .. och vilka bra låtar du spelar efter varje podcast! När Charots of Fire gick igång fick jag gåshud över hela kroppen och när den väl pampade igång kom nästan tårarna. SÅ tacksam över allt fantastiskt i mitt liv! Härlig känsla! Ha en fin dag! Kram!!