En av mina största tillgångar och en stor utmaning att leva med är en enorm längtan vidare. Inte så mycket från, utan mer till, om ni förstår skillnaden? Jag har funderat på om det gör att jag inte lever ”här och nu” men det gör jag. Jag lever ”här och nu” 2 gånger till och med, dels när jag längtar och dels när jag är mitt i det. Men samtidigt så är jag ständigt på väg att springa ut ur bilden, det vet jag om. Och jag tycker nog att det är rätt så härligt ändå. Det hade varit en sådan där typisk grej att säga att man ska bli bättre på, men ärligt. Jag gillar den egenskapen precis som den är. Vi kanske inte behöver bli bättre på en massa grejer med oss själva hela tiden. Det är också en prestation som hetsar. Just be!
9 kommentarer
Ja, jag håller helt med om att det är en stor tillgång att kunna se framåt och att ha ett driv att komma vidare. Kanske är det även här som en kombination är bra, en blandning av att njuta av livet och samtidigt sträva mot något (bättre?!). Så ser jag på livet. 🙂
Men åh, piggochduktig är ju så huvudet på spiken ovan! Mycket bra sagt.
Enda gången en bör bli bättre är om en lider av hur läget är. Annars kan en ju skita helt och fullt i såna där generella små visdomar!
Helt rätt- man måste inte ändra allt. Allt ändrar sig ändå – go with the flow 🙂
Bra inlägg! Sen fastnade jag på bilden på dig och bara log! Så himla härligt bild 🙂
Oj, hög igenkänningsfaktor på den 🙂 Men jag har också börjat se det som en tillgång. Livet (mitt alltså) skulle vara så enormt trist utan drömmar och längtan! Jag tror problemet med den läggningen till stor del uppstår när man inte vågar tro på dem, utan bara drömmer. Fördelen är att det är en drivkraft framåt och en stor källa till pirr och glädje när man vågar 😛
En av mina bästa vänner längtar ständigt efter något (det är hennes uttryck, jag längtar) men hon är ändå suverän på att vara här och nu. Sen är hon iofs mindre bra på att få saker gjorda.
Sara! Du är klok som en bok. Jag har aldrig förstått mig på det där uttrycket “fånga dagen”. Visst hajar jag grejen med att vara närvarandei nuet, men livet är ju trots allt summan av en massa ögonblick som kommer och går hela tiden. Att hålla på att carpa dagen hela tiden verkar tröttsamt i längden. Ögonblicket består både av det som varit och det som ska bli, därför tycker jag inte man ska hetsa upp sig så mycket över att man gillar att planera inför framtiden.
Mycket klokt inlägg! Jag tror du har en stooor poäng där.
Många (inkl. jag själv) skulle behöva tänka på förbättringar och förändringar. Ofta är det minst lika bra att bara vara!