Ensamheten kan verkligen vara påtaglig i fjällen. Såväl på sommaren som på vintern. Jag menar inte att man är ensam på fjället eller så, för det är ju alldeles uppenbart. Och man kan ju likväl vara alldeles, alldeles ensam på en sandstrand i Halmstad, på en äng i Skåne eller på Långholmen i Stockholm – också. Men i fjällen kan det ibland vara så väldigt mycket folk – men ändå alldeles tomt.
När jag begav mig mot backarna i Lindvallen ikväll så noterade jag att det stod bilar på många uppfarter. Här är mycket folk, men skidorna har man bytt mot cyklar! I vissa stugor var ljusen tända men det var ändå alldeles tyst och tomt på folk utomhus. Och det är den ensamheten som är så påtaglig: när det är massor med folk – men ändå inte. Samma känsla kan uppstå i Åre mitt under högsäsong. Ofta när det är mörkt och kallt och kväll och alla håller sig inomhus och pysslar med sitt. Det är ingen negativ känsla – den är mest bara bisarr.
Jag rev av 5 backar efter att ha vilat upp mig i soffan efter jobbet. På toppen av barnbacken (funkar faktiskt bäst att springa uppför) hade jag lite utsikt över dalen och såg de magiska slöjorna som steg uppför trädtopparna. Och jag tänkte att this is where the magic happens. På många sätt.
5 kommentarer
Jag ryser smått, fångar känslan. Magic. Träningsglädje talks är toppen! Jag rekommenderar den ( dig? :P) som promenadsällskap åt mina kunder när jag hälsocoachar. (:
Fitnesscoachen: exakt – kuglig! yes, just nu är jag här själv men du vet hur jag är – lite flängig av mig. så vi kommer ses rätt ofta ändå. och vi har ju levt typ såhär rätt ofta, när jag jobbade i sthlm och k i gbg och sådär.
B-ROOM: 🙂
Ida: kör hårt! ska ni cykla vasan? jag jobbar ju om dagarna och har inte ens en mtb… lite märkligt när alla runtomkring dels har semester och dels cyklar mtb. haha.
Hej! Jag och min sambo kom upp till Lindvallen i söndags och jag förstår precis vad du menar. Tyst och dött här borta vid Söderåsen också. Hör av dig om du vill pressa skiten ur en latmask som mig. Jag behöver cykla en lång sväng imorgon och gärna uppför. Huga! Har jag tur så åker vi till Rörbäcksnäs men mitt käre sällskap är lite krasslig så vi får se hur det blir. Må gott, sov gott. Kanske ses vi i backen annars 🙂
Och jag längtar dit!!!!!!
Jag förstår vilken känsla du menar. Lite kuslig sådär.
Men du, på tal om det fast ändå inte, det är alltså så att du bor där uppe helt själv nu, utan Grabben? Eller? Modigt som fasen isf, det är jobbigt att vara ifrån varandra mycket även om jag vet att du är stark och självständig.
Kram