Trots 2000 höjdmeter i alperna var barnbacken i Lindvallen lika jobbig som förut. Kanske, kanske var första vändan upp lite enklare än den sista förra gången – men sedan var det bara maxpuls hela tiden. 6 vändor blev det i alla fall – och nu har jag bara 75 stycken kvar. Annie är grym på att springa i backar och gav några backlöpningstips på Fitness Magazines webb-tv i somras. Jag tänker ofta på det där med höften (vad jag sedan gör är en annan femma). Ett annat tips är att gå 2 steg och springa 1 steg när det är brant och man känner att man inte orkar.
Dagens morgonträning kammade jag också hem imorse. Det blev en sväng rörlighet. Jag rullade ut yogamattan nedanför sängen och rullade ner mig själv på den. Jag gjorde några övningar för min stela bröstrygg men var så trött att jag istället för att gå upp och äta frukost rullade tillbaka till sängen igen. Men jag rörlighetstränade i alla fall!
6 kommentarer
Pust! Backträning är ju inte direkt en favorit, men tusan var mkt man får tillbaka om man är lite envis! Det jobbiga sitter nog i huvudet! ,mer än i trötta ben. Men känner av det, det gör man!!!. Desto skönare efteråt o så får man ett lite raskare löpsteg till på köpet:-) Dina härliga bilder lockar till spring!!!
/SanktaClaes
Jag vet inte, haha! Har kört backar nästan varje vecka sen typ i maj och nu börjar det, så några månader? 🙂
Fitnesscoachen: jag längtar efter den känslan – när kommer den?
Annie: men, du är precis så bra!
Sandra: tack!
vilka härliga bilder 😀
Jag önskar jag var så bra som du skriver- tack söta du! Tenderar att börja gå och njuta av utsikten när det blir backigt..också ett sätt. Mer Sound of music style .. 🙂
Ser tokfint ut där om än brant!! 🙂
Jag har äntligen tagit tag i att träna backar regelbundet, och nu börjar de kännas roliga istället för bara “döden, döden, döden” som de alltid har gjort. Skam den som ger sig! 🙂