Den här veckan är ljus och lättsam. Gårdagen var riktigt bra och jag hade ett ordentligt spännande möte på eftermiddagen. Om det blir på det ena sättet lär ni märka det – om det blir på det andra sättet fortsätter allt som vanligt. Lite så som det är med spännande möten som liksom berör livet.
Och idag jobbar jag min sista dag på företaget där jag varit anställd i 2 år och 4 månader. En kort tid för mänskligheten – men en lång tid i mitt liv. Det var redan i vintras som jag outade att jag skulle bli egen, men man kan ju inte gå från jobbet på dagen sådär. I alla fall inte så himla ofta. Och efter att ha varit på plats på kontoret 2 dagar i veckan sedan i vintras så är det nu sista dagen jag går dit som anställd. Jag har haft förmånen att jobba tillsammans med oändligt smarta människor och för det är jag tacksam.
Sedan några år tillbaka driver jag en enskild firma men jag har förut också jobbat genom vårt familjeföretag där vi är några stycken som jobbar med typ samma sak fast genom olika infallsvinklar och det är genom det företaget som jag bedriver min huvudsakliga verksamhet som är bortkopplad från bloggen. Jag skulle sakta kvävas till döds om jag enbart jobbade med bloggrelaterade grejer. Visserligen vill jag vara intresserad av mitt jobb och allt det där men träningsvärlden är för mycket privatliv och dessutom alldeles för liten för att jag skulle må bra mentalt. Så mycket har jag insett.
Min sambo passar fint in i min familj, han driver också 2 företag med olika inriktningar – och jobbar också med det han gör till vardags. Inga konstigheter enligt oss. Men vi sitter aldrig sysslolösa om man säger så.
Jag ser 2013 lite som ett experimentår. Förra gången jag inte var anställd på klassiskt vid så hade jag ett heltidsuppdrag och jobbade med samma kund i nästan 2 år. Nu är det lite annorlunda och jag ser fram emot att testa på hur det är. Om man inte testat så kan man inte veta. Å andra sidan vet man aldrig vad som händer med någonting så man ska akta sig för att skriva saker i sten. Jag fokuserar på att ha roligt och tar saker som det kommer. Men jag har redan stött på patrull. Jag var ute och sprang i fredags och fick dåligt samvete för att jag var ute och “alla andra” var inne och jobbade. En känsla som är ungefär hur onödig som helst. Jag måste jobba på att känna mig förtjänt av den frihet jag har just nu och passa på att njuta och ta vara på den medan jag kan. Tänk att det ska vara så svårt!
7 kommentarer
Så pepp jag blir av ditt inlägg. Lycka till!!!
Men vila minst lika mycket. 🙂
Exakt så! Om man inte provar så kommer man aldrig få veta. Kör så det ryker! 🙂
Om fler gjorde som du så blir det ju lättare att känna sig “normal” istället för att få dåligt samvete. Konstigt att det ska vara så svårt, så onödigt. Jag tycker det luktar lite Jante över det hela. Njut nu av din frihet för tusan!!!
Jag tycker du är modig som kör, och om någon fixar det så är det ju du. Du verkar ha en mentalitet som får människor att må bra och du verkar vara väldigt bra på det du gör så det kommer gå toppen!
Vad spännande med eget! Stort lycka till! 🙂
Jag har ett 8-17 jobb med stor flexibilitet. Jag tränar ofta på “arbetstid” men ser då till att jobba igen det någon annan tid på dygnet eller kanske rentav en annan dag. Du har faktiskt inspirerat mig på detta område och hjälpt mig att inte ha dåligt samvete. Du skrev någon gång ngt i stil med att det värsta med övergången till industrisamhälle var att man bestämde sig för att förlägga arbetstiden så att man missar en stor del av den tid man skulle kunna tillbringa utomhus. Det är så sant! Så slå snabbt bort det där dåliga samvetet och njut av din frihet! Tack för en superblogg!