Till dagens intervallträning räknade jag nästan 40 personer. Graden på termometern har jag ingen aning om men det var så varmt att många sprang i shorts och linne. Jackorna låg avslängda och svetten glänste i pannan. Nästan som sommar.
Jag är oändligt kräsen med att springa i grupp. Det kan vara det bästa – och det värsta – jag vet. Att springa i en grupp som inte är synkad med mig är en mardröm. Att känna alla andra dra ifrån är starkt demoraliserande. När så alla ledare gör detsamma kan man faktiskt packa väskan och gå därifrån. Så tänker jag. Och så gör jag. Därför är jag så väldigt petig med att vara sist in på de pass jag är med och leder. Täten tar Grabben och Ingmarie, de är snabba. Men jag vurmar så för de som kämpar i skuggan av de fartstarkaste – för den glöden och kämpaviljan är så himla häftig att känna. Träningsglädje deluxe. Det finns inte ett uns i deras insats som är mindre värd än de som leder klungan! I en träningsvärld som domineras av siffror och hastighet som måttstock så är det viktigt att påminna sig själv om att det finns andra värden. Annat att klappa sig själv på axeln för. Och det är min högsta önskan från de pass jag är med och leder, att de deltagare som springer med mig också känner samma sak.
Vi hade avsatt 120 minuter till det intervallpass som kördes strax före lunch. Varje minut behövdes. En lång(!) uppvärmning, löpskolning, stegringslopp, intervaller, nedvarvningsjogg och stretch. Intervallerna bestod av 5 serier innehållandes 30 sekunder intervall (+30 sekunders vila), 60 sekunders intervall (+60 sekunders vila) och 90 sekunders intervall (+60 sekunders vila). Det satt som en smäck.
Jacka // Craft. Tights // Nike. Skor // Adidas (Marathon 10 – favoriterna!)
9 kommentarer
Åh vad jag ler när jag läser detta. Kom hem från en underbar runda på 7.3 kravlösa kilometer ren träningsglädje! Tack för din inspiration, motivation!
Snygg-Sara!
Jag håller verkligen med dig! Jag är en långsam löpare och känner igen mig i det du skriver.
Men all heder till dig som ser de som kämpar! Det borde finnas fler som du.
Kram M
De som springer sist kanske i själva verket gör en ännu större utmaning än de med bäst tid.allt beror ju på vad man utgår ifrån. Alla är ju lika mycket deltagare i kursen/passet, låter bra att du försker ‘se’ alla.
Vilket fantastiskt väder ni har prickat in!
Skojigt upplägg på passet! Det ska jag prova när jag är springduglig igen! Förövrigt bra inställning till de långsammaste. Tror det är grundförutsättningen för att få dem att vilja vara med igen. Har den erfarenheten från löpgrupper att de annars trillar av efterhand och i slutänden är de bara de löpstarkaste kvar. Tråkigt så ju!
Låter härligt!! Fint av dig att vurma över de “icke-snabba” . Jag testade springa i en löpgrupp förra året med blandade känslor. Lite ont i magen inför men tyckte mycket om det. Jag är inte någon snabblöpare och var nog den som hade minst vana men detta peppade samtidigt. Ledaren hade kolla på alla “såg” oss alla och det gjorde att man orkade ännu mer. Och riktigt roligt var det att samlas med en väldigt brokig skara människor. Flera marathonlöpare och så jag som bara sprungit 5:km lopp tidigare.
Det gav mig väldigt mycket!!
Ni ser ut att ha det härligt på Tylö, älskar det stället. Åker dit lite då och då för att ladda batterierna!
=)