Trots att jag vet att jag kan greja en ultra any day så är det är inte så ofta jag springer mer än en mil – så varje gång jag gör det är jag lika nöjd. Som idag. Klockan är strax efter 10 och jag har precis sprungit 12 km där jag sprang andra halvan 20 sekunder per kilometer snabbare än första halvan. Det tar tydligen lite tid att komma in i löpningen när man blir äldre, eller nåt. Jag tar med mig en himla härlig känsla i löparbenen efter dagens distans som kändes långt ifrån förra veckans stappel.
Runt 9 var det strålande fint solsken men på vägen hem drog världens snöattack förbi, och nu snöar det fortfarande – samtidigt som solen skiner bakom envisa slöjor med moln. Knepigt väder detta!
Grabben igår och jag idag, same same – but different:
3 kommentarer
Pilla: åh, härligt!
Anna: Låter som en bra ålder med andra ord!!
Ah, är det åldern!! Det tar faktiskt en 7-8 km för mig att komma igång, sen har jag flow mellan 8 och 12, en liten dipp och sen går det superbra efter det. Alltid betydligt fortare under andra halvan. Väldigt underligt och lätt irriterande – jag har ju världens längsta uppvärmning.
Härligt Sara! Jag startade lite senare och började i snö och slutade i solsken!