Jag har inte registrerat min träning sedan i… november eller december. I samband med min streakmånad då jag sprang varje dag blev jag så himla opepp och sådär har det fortsatt. Förmodligen för att hela jag var trött på lite allehanda grejer i min vardag. Att regga träning blev bara en till grej i den långa listan som jag hela tiden brottades med. Så jag sket i det. Och i samband med att jag slutade regga så slutade jag också att träna. Eller, inte riktigt – men jag tränade så väldigt mycket mindre än jag brukade. Och det hjälpte ju inte mitt allmäntillstånd precis. Det gör det i princip aldrig. Duh.
Hur som helst. I takt med att mitt arbetsliv numer inte har några begränsningar så måste jag se upp med det där jävligt noga. Jag måste bli så sjukt mycket mer ego. Jag tänker på det ofta och det är en tillvänjning som tar tid. Att säga nej och att tänka på mig själv först. Jag är en sådan där person som älskar att prestera för alla andras skull. Vara till lags. Göra rätt. Överträffa förväntningar. Jag brottas varje dag med att vara nöjd med good enough.
Min egen prestationshets gäller såväl stort som smått. Maximera NYC-resan för det är så sjukt hajpat och jag skriver måsten på måsten efter alla tips jag läser. De 2 senaste festerna jag anordnat har jag haft prestationsångest inför eftersom jag velat att de ska bli så jäkla bra. Det lustiga är att det blev ju bra. Och det skulle ha blivit bra även om jag inte oroat mig så fasligt eller haft alla måsten att besöka i NYC varav de flesta jag inte ens fattade grejen med eftersom jag inte är det minsta lik NYC-bloggarna jag hämtade tipsen från. Bara för att de råkar bo i NYC så har vi inte samma likes och preferences. Jag är inte typen som uppskattar små hippa butiker i SOHO även om mina creddiga kompisar gör det. Och jag behövde nog inte ha 15 olika slags tilltugg på en av mina fester förra året. Men, jag tror jag lär mig till slut även om det går långsamt och extremt gradvis. Det gäller även det där med att prioritera mig själv – och min egen träning.
Idag har jag precis ögonmärkt en vecka i maj i min kalender för sommarens stora cykeläventyr. Fast i samma veva hoppade jag över lunchträningen och åt istället framför datorn och tänkte att jag skulle ta en sen lunchträning eftersom det är mindre folk på gymmet då. Tror ni det hände? Nä. Sedan blev jag fullt upptagen med annat. Men jag tänker att det nog är ok med vilodag efter 480-minutersveckan som avslutades igår. Ja, jag har börjat registrera min träning igen. Känner ett sug efter att följa upp och utvärdera. Logga tid – men framförallt logga intensitet som jag tycker är det mest spännande av allt. Kan dessutom inte annat än att ge en ond blick till de som då och då diskuterar vad man “får” regga på Funbeat och liknande. Vad har någon annan att göra med vad jag registrerar för min hälsa och mitt välmående? Så otroligt många forskningsrön hävdar att stillasittande är roten till allt ont så varenda aktiv minut man inte sitter ner borde räknas. Lite som den där appen som Mats på Kairos Future pratat om under vår framtidsturné. Själv är jag också intresserad av appen mappiness. Man ska logga när man känner sig lycklig och när man samlat på sig lite data kommer man till insikt om vad i livet som gör en lycklig: en viss plats, tidpunkt, person eller aktivitet. Snacka om genväg till lycka!
Letade upp lite bilder från NYC förra året. Känns så väldigt länge sedan. Tur att jag snart ska dit igen.
Den sista bilden. Helt galet jäkla magisk: utsikten från löpbandet när jag sprang en tidig morgon på The James där vi bodde. Jag älskar sådan jetlag!
18 kommentarer
Hade lyckats missa det här inlägget på något vis och det känns faktiskt som ödet. Just i dag gick det rakt in i mitt hjärta. Jag är likadan. Ska prestera och bevisa och vara duktig och redig och klara mig, ja alltså klara mig fantastiskt bra, och fan vet. Trots att vi är så många som känner så här så verkar lösningen inte vara helt lättgreppbar. Jag försöker börja med att fundera för VEM jag gör VAD och om jag har några tydliga VARFÖR. Plötsligt ser jag ju hur ovärt ansträngningen det är. Ingen bryr sig. Jag är redan duktig. Ingen mäter exakt hur duktig. Utom jag.
Men vilka helt underbara bilder! Jag älskar också New York och tar ofta fram bilderna från förra våren då jag var i New York och sprang halvmaran =)
Tack för fantastiska bilder som verkligen inspirerar!
Ha en fin helg!
Du ÄR Good enough även om du sitter på rumpan o ullar tummarna varje dag. Du är UNIK och bäst för att du är du. 🙂
Att skriva träningsdagbok ser jag som ett fantastiskt sätt att hålla koll så jag inte gör för mycket, följa rytmen, gå tillbaks och för att minnas (jag skriver ganska detaljerat) .
Jag har kvar ALLA mina och alla är skriva på vanligt papper med penna. De är bara mina och vill jag inte så är de även helt privata. 🙂
KRAM
Oh, New York – underbara stad! Och vilken grönska! Här i norr har vi fortfarande snö och många minusgrader, brr!
I <3 NY! Vilka fantastiska bilder!
Du är en sån fantastiskt inspirerande person.
Vilket fantastiskt bra inlägg Sara – TACK för det. Min sjuktisdag blev plötsligt mycket bättre.
mappines låter intressant, man kanske borde kolla upp det…
Annars ett bra nlägg. Nyttigt att fundera över varför man reggar och diskussioner om vad som får reggas, idioti. Därför jag använder gamla hederliga papper och penna för reggningen 😛
TACK för ditt fina inlägg! Jag känner igen mig i exakt allt du skriver! Tänk att någon mer kan tänka och känna precis som jag… Jag tänker forsätta följa din blogg (har nyss hittat den) varje dag. Tack för att du finns! Du kommer att hjälpa mig uppnå mina träningsmål på bästa tänkbara sätt. Det känns i magen. Än en gång, tack!
Hej!
Jag bor sedan ett halvår i NYC, men har bara varit här under höst/vinter. när jag ser dina underbara Central Park bilder vill jag bara ha sommar nu, vilken skillnad det kommer bli!! och vi New Yorkers har andra tips på vad man ska se, även om mitt egna favvotips är att gå över Brooklyn Bridge på kvällen. Stå sedan på Brooklyn-sidan av East River när solen går ner och njut av utsikten över Lower Manhattan, Statue of Liberty and Brooklyn Bridge. Kan aldrig få nog av den vyn.
Gillar din blogg massa också såklart 🙂
Älskade NYC! Fantastiska bilder!
(… och du, good IS enough!)
För mig handlar den där loggningen mest om att det är typ enda sättet att få mig att träna. Sorgligt men sant. Jag vill se siffror, minuter, skriva ner. Helst i en svart liten anteckningsbok, som kommer ligga i en låda och samla damm och inte läsas av någon mer än jag. Men ändå. Sedan årsskiftet har jag börjat göra rapport à la “Veckans träning” i min blogg. Då är det liksom svårt att fuska.
Och du, dina NY-bilder. Jag får ont i hjärtat av längtan dit. Har bara varit där två gånger (på en och samma sommar), men det var 12 långa år sedan. Älskar dina bilder, men det har jag väl redan sagt en sisådär 100 gånger. Äh, men det tåls att upprepas, eller hur? 🙂 Kram
Åh, den där jetlagen vill jag också införskaffa mig. Pronto! Shit vad du bloggat idag och i helgen, hade fllt sjå att läsa ikapp. Och insiktsfullt och smart var det också. Tumme upp!
Och tack för app-tipset om Mappiness! Ska testa den! Den är gjord för UK men verkar kunna användas även för oss i andra länder enligt deras hemsida. Kul att testa detta!
Åh Sara! Du skriver så bra och så insiktsfullt och så, ja fantastiskt! Man måste prioritera sig själv också, även om man är en person som gillar att vara till lags för andra. För orkar man inte med sig själv och sitt eget så orkar man ju inte hjälpa andra heller.
Och snyggsnygga foton också! Blir riktigt sugen på att åka till New York!!!
Jaaa, Sara 🙂 Jag håller med dig precis!
Det är svårt är supersvårt, det där med att logga träning…
Jag gör det för varje pass… Men, det är ju inte bara tiiden som räknas, utan också intensiteten…! Men som ytterligare en parameter, så är det ju också kvaliteten… Och kvalitetspass kan ju lika gärna vara intervallerna från h-vetet… Likväl mysjoggen…!! Visst är det svårt … 🙂 Men All träning som på kort och lång sikt får dig och oss alla att må bra.; är ju bra träning. Även träningen att hålla upp med loggningen av den, och bara “vara” och bara träna när andan faller på …! Kram från Jessica (aka. jeslin 😉 )