Dra mig baklänges vilken sjukt härlig dag jag har. Och ända är klockan bara 12.16 när jag skriver det här! Soliga vårvinterdagar kan verkligen vara magiska och just idag bevisar det igen. Jag satt uppe sent och jobbade igår (och lär göra detsamma ikväll) så att jag kunde få sol på näsan idag. Vädret var inte övertygande när jag stack ut på långpass klockan 9 – jag hade motvind hela vägen till Duved och det var slitigt. Men så fort jag vände och sprang tillbaka igen landade solen på näsan och vinden i ryggen och världen liksom smälte och blev sådär enastående! Från jobbigt till lätt på en millisekund!
Jag valde en annan väg tillbaka och det var ett bra val så länge vägen var plogad. Efter en stund var den inte det – men jag såg fotspår under det nya snötäcket. Efter ett tag försvann fotspåren och jag pulsade i knähög snö. Efter ett tag blev det djupare och de sista 400 metrarna nådde snön nästan till midjan och en riktig pulshöjare att ta sig genom. Äventyret är aldrig långt borta.
Jag är så sjukt tacksam för det här passet. 100 minuter träning rätt in i det glada facket i själen. Att döma av mitt track record så är långpass under vintersol på isiga vägar i Norrland min grej.
Apropå löpning, grattis Coyntha som vann det här!
6 kommentarer
Vilket underbart landskap! Jag måste ge mig ur stan och se lite natur känner jag. 🙂
Midjehög snö???
Haha! Låter som en positiv inställning löser det mesta. Bra mental träning och bra genomfört där. Själv hade jag nog börjar svära… ;-))
Härligt! I somras när jag hade ramlat och skadat huvudet (balansen) så gick min allra första löpartur därefter just från Åre och den gamla vägen till Duved t.o.r. Det var en helt magisk sommardag med strålande sol. jag sprang i sport-BH och tights bara, vilken nog var enda gången jag gjort det. Den dagen minns jag fortfarande med stor glädje, jag hade tvekat ett tag på om jag verkligen skulle bli bättre och kunna komma igång med löpning igen. Det gick alldeles utmärkt och även om jag sprang sakta sakta för att kunna parera en eventuell yrselatack så var glädjen över att allt gick bra så stor att jag nästan blev tårögd. jag har aldrig uppskattat min kropp och min hälsa mer än jag gjorde just i den stunden. Blir fortfarande lite sentimental när jag tänker på det nu. Tack för påminnelsen!
Åh! Underbar bild! Härligt att du fick till ett sånt bra pass med fin känsla! Men här hemma får det gärna vara barmark 🙂
Coyntha: nej inget skämt! Petra kommer maila dig en bekräftelse! 🙂
Skojar du? Vann jag???
Vad roligt!!
Tack Sara och Petra!
kram