Det finns dagar då också jag misströstar. Då jag undrar vad som egentligen är poängen. Med att leva. Med att blogga. Jag ifrågasätter stort som smått. Det landar ofta i att jag kommer fram till att jag ska fortsätta göra det jag gör om det är roligt. Är det inte kul, då kan jag lika gärna skita i det. Det gäller bloggen. Och livet. Det kan ju låta krasst, men lite så är det.
För det mesta är allting väldigt självklart. Vad jag vill och varför. Hur jag vill leva, vad jag vill göra. Vad jag tycker och tänker. Men så kommer den. Den där frågan om varför. Och så blir man som tagen på sängen och förstår ingenting. Hallå vad hände liksom?
Om man ska tänka positivt så kan man tänka att det nog är bra ändå att man blir lite omskakad. Ifrågasatt av sig själv. Påmind om hur det också kan vara att stå mitt i ett moln när det lyser på alla andra runt omkring.
Lika snabbt som frågetecknet dök upp från klarblå himmel, lika snabbt ebbar det ut. Framstår som overkligt. Den där känslan om alltings existens, vad handlade den om egentligen? Hur var det jag tänkte? Varför? Vadå tråkigt och poänglöst? Det finns ju så mycket kul. Bloggen! Livet!
11 kommentarer
Anar en likhet mellan hur jag kan tänka ibland – plötsliga insikter, som gärna kommer på när jag ser jorden från ovan till exempel. Eller vetenskapsprogram om tidspilar..Men du har rätt – det är kul nästan jämt och sunt med insikter ibland 🙂
Men åååh, jag upplever bara stress när jag läser antal besökare, struntar man i det så bloggar man av rätt anledning!
Jag vet i alla fall att din blogg tillför MIG mycket inspiration, glädje och bra tankar! Tack! Och dina vackra bilder piggar alltid upp!
Och jag tror att när vi tillåter oss att känna och tycka så då får vi också möjligheten att växa och utvecklas. För om du aldrig ifrågasätter det du gör så är det lätt att bli fartblind och hamna fel i tankar eller i livet.
Om bloggen är eller inte om tio år, eller om ett, så finns du kvar. Stolt, stark, vacker. Jag är övertygad om att tvivel kan vara en av många drivkrafter. Utveckling till nytt. Tack för gott vin och armhävningar på ditt vardagsrumsgolv. Och tack för vänskap, sushi och att dela och fundera på blogg och livet! Kram!
Känner igen det där och ofta är trötthet boven.
Just det här med bloggandet tar så mycket tid att det är klart man ifrågasätter om det är värt. Samtidigt öppnar det så många möjligheter, ger bra kontakter & vänner.
Men klart man ska ifrågasätta vad man lägger sin tid på. Jag & fler med mig, är i alla fall glada att du lägger lite av din på den här fina bloggen 🙂
Åh vad jag känner igen mig, har haft två sådana dagar nu, främst med bloggen och lite annat också. Men som du skriver det finns så mycket kul och när de “negativa” tankarna har lagt sig så är det ändå riktigt kul!
Nämen precis så är det faktiskt! Bra skrivet!
Jag känner igen mig. Allt som tidigare verkade så kul och spännande börjar man plötsligt ifrågasätta- vad är det för mening med det. Förhoppningsvis är det bara en fas och snart är man tillbaka igen
Så känner vi nog alla då och då. Jag kan ibland drabbas av “var det här allt, blir det inte roligare än så här”. Men då gäller det att man snabbt byter tankespår och fokuserar på och påminner sig om allt som faktiskt är helt underbart och fantastiskt. För det är det ju! =)