Vi har pratat om lycka idag på jobbet. Lycka fascinerar mig och jag älskar ämnet. I begreppet lycka finns inget rätt eller fel (nåja, nästan inte…) och det finns en enorm frihet och oändliga möjligheter. I alla fall när man pratar. Men det kan ju vara lite jobbigt också. Som lyckoforskaren som konstaterat att man är som mest lycklig ungefär ett halvår innan man gifter sig. Sedan går det tydligen utför… Men det där gäller nog bara de som inte hittat lyckan i annat än bröllosplanering tror jag.
Vi pratade om min kollegas släktingar och bekanta. Vissa som levt i över hundra år på en ö i skärdgården och brukat sin jord och fiskat sin fisk. Som sedan blivit övertalad att åka till fastlandet för att bo på äldrehem. Och dött. Vi har pratat om tjocka tanter som rökt i hela sitt liv men som skrattat sig igenom dryga nittio år och haft med sig hälsan nästan hela tider. Vi har pratat om vad som egentligen styr det där med ålder. Om att man inte kan äta eller träna sig till friska gener som förmodligen är den största faktorn av alla enligt våra lekmannabedömningar. Men vi landade i att lyckliga lever längre. Oavsett den dagliga whiskyn eller paket cigaretter hit och dit. Men vi analyserade (ja jag jobbar på ett omvärldsanalysföretag) våra bekantskapskretser och hittade gemensamma faktorer hos alla de lyckliga vi känner och konstaterade att de sitter sällan stilla och stirrar in i väggen. De aktiverar sig, gör saker, sprider skratt under sina upptåg. De ler mot världen och världen ler tillbaka. Och jag tror att det där med att ett gott skratt förlänger livet inte är så fel ändå. Eller att hälsa kan mätas i hur mycket vi skrattar.
12 kommentarer
Fantastiskt fint inlägg.
Det är viktiga poänger du tar upp och jag tror att varje individ hade mått bra av att sätta upp mål, ta reda på vad som är vad och prioritera helt enkelt. Livet är inte enkelt men man måste kämpa, speciellt när de tkommer till hälsa. Munvård är något jag har kämpat med oerhört länge och jag har tillslut hittat en lösning på mina problem efter många år. Nu prioriterar jag denna lösning så att mina tänder ska få må bra och för att jag ska få må bra och för att livet ska kunna gå vidare.
Härligt inlägg. Och kul att mitt gamla motto kom med på slutet. =)
Underbart skrivet.
Så rätt, så klokt …
Jag tror personligen att det är bra att skapa sig en bra grund att stå på. Att man ser till vad som är viktigt för just mig.
Då är det lättare sen att gå tillbaka till det när man väl står där i snålblåsten och det känns tungt.
Ju mer man skalar av och hittar kärnan, ju lättare har man sedan att stå emot motgångar.
Så upplever iallafall jag det. 🙂
Jag förmodar att mina gener inte är de bästa ( har haft tuffa kamper med min hälsa ), men om jag lever så bra jag kan och har rätt balans, så hoppas jag att jag kan hänga med ett bra tag till… och det har lärt mig vad lyckan finns… nämligen inom oss själva.
Madeleine: tack! jag gillar den verkligen jag med!!
Marre: tänkvärt!
Åsa: tack 🙂
Frida: åh, tack vad glad jag blir. tack också för att du läser – det gör MIG glad!
Erika: det där håller jag verkligen med om!!! jag blir otrolig frustrerad och stressad när jag aktivt jagar lyckan (hänger mycket ihop med när jag tror att lycka är något särskilt, som att vara lyckad som nyss nämnts – eller att det handlar om att älska vissa förutbestämda saker). men när jag lyssnar inåt på det JAG uppskattar och agerar på det – där känns det bra ända in i själen. och JA till lunch och massa annat!!! kram!!
Susanna: precis så!
Jane: 😉
StepUp: ja, visst är det bra! så enkelt men sant!
Vilket fint inlägg Sara! Gillar väldigt din sista mening, har tänkt mycket på den sen din kommentar hos mig. Något jag verkligen försöker tillämpa i min vardag!
Jag tror som du!!
Väldigt tänkvärt Sara! Dessutom tror jag att vi många gånger blandar ihop begreppen “lyckad” med “lycklig” och sneglar på hur bra det går för andra, istället för att ta ansvar för vårt eget liv och leva det fullt ut, precis som vi vill. Det är något jag faktiskt tycker jag blir bättre på med åren. Vi är vår egen lyckas smed:)
Jag läste i nån bok, tror det var en av Karin Alvtegen (jättebra böcker!) så en roman alltså, att jakten på lycka gör oss olyckliga. Typ så. Och det ligger något i det. Kan låta trist (och Svenskt?) men jag ha för mig att personen i boken tyckte att folk misstog vad lycka var för något och inte fattade att andra bra saker var lycka. O typ går runt o tror att de inte är det, lyckliga. Jag tror typ han/hon kom fram till att vara nöjd och tycka om det man har, är, gör osv – det är lycka. Fast det var mycket bättre och vassare formulerat… Jag måste nog leta upp den där boken igen inser jag medan jag skriver. Minns bara att det var så otroligt klokt och att jag ofta funderade och höll med om det där efteråt. Well, bara ett sidospår, tycker också det där med lycka är intressant! Hur man definierar det. Om det finns ngn defintion och hur man blir det.
Måste luncha snart! Du är så smart och klok och kul att prata med!
åh vad du förmedlar glädje och någon form av livsinspiriation. Varje gång jag känner mig nere eller omotiverad så knapprar jag mig in här och läser, ibland äldre inlägg där jag vet att du förmedlar det jag behöver i just denna stund! Stort TACK för en riktigt bra blogg och för dina tankar kring allt!
Varma hälsningar Frida!
Vilket härligt inlägg!
Är livet värt att leva länge om man inte skrattar?
Åh, vilken härlig bild!