Det blev inte 18 mil. Det blev typ 14. Jag har försökt mäta ut sträckan på Gmap men vissa vägar har fallit i glömska. Jag hade fint sällskap under 8-9 mil i form av Jennie som på sin snygga Specialized ledde vägen. Jag höll sikte på hennes bakhjul men hann se rätt mycket hav och åkrar också. Det är kul att cykla landsväg. Har jag sagt det förut?
Eller, det var inte kul hela vägen. Redan när jag tog de första tramptagen kände jag i benen att de inte var på hugget. Det kändes segt och obekvämt. Inte min cykeldag idag om man säger så. Jag bestämde mig för att ta det lugnt och förvarnade mitt cykelsällskap som väntade på mig strax efter Falkenberg.
Jag gissade att sträckan Halmstad – Falkenberg var dryga 3 mil för det har jag sett på en skylt men det är nog om man åker vägen via Wapnö ut från Halmstad. Jag valde Ginstleden och åkte förbi Steninge och allt det där. Efter Ugglarp valde jag att åka gamla E6:an men hamnade på en cykelväg som var ungefär lika rak och lång och tråkig som man kan tänka sig. Den sträckan visade sig bli typ 5.
Efter Falkenberg satte jag ilskan i halsen och skrek ut några väl valda svordomar när jag mötte märkliga människor på cykelbanan. Ett sällskap hade cyklande barn som var all over the place trots att de såg att jag kom och jag undrade muttrande om de ville att de skulle smälla? Precis efter det cyklade 3 personer i bredd och ingen ville flytta på sig trots att jag hojtade och de kollade bakåt. Och några hundra meter senare mötte jag 2 stavgångare som trots raksträcka inte såg att jag kom förrän i allra sista sekund – då hade jag redan tvärbromsat. Att cykla på cykelbanor är med andra ord en mycket dålig idé. Är att cykla på vägen bättre? Jag vet inte. Finns det cykelbanor ska man ju cykla där men det “går” ju faktiskt inte.
När vi stannade för fika hade jag cyklat ungefär 10 mil och kände mig helt okej i kropp och ben. På café Bara Vara köpte jag sockerdricka från förr och en kladdkaka. Semester för mig är att träna och(!) fika. Jag gillar upplevelser och mat ingår definitivt i min definition av det. Upplevelsemat kan vara salladskonstverk eller fikabröd och kladdkaka, allra helst om det är hembakt. Godis och fulfika gör sig icke besvär.
En stund efter fikat checkade mina ben ut. Jag var trött. Jag och Åsa konstaterade när vi cyklade i söndags att det inte kändes ett dugg bra att cykla efter energistopp. Det känns som om kroppen sysslar med annat än att cykla. Den bearbetar liksom maten. Lite så var det nu med…
Jag tänkte sluta cykla i Åsa men hängde i ända till Kungsbacka. Där sade jag hej då till Jennie som körde sista biten in till Göteborg. Själv satte jag mig på en innergård med en latte och märkte att min högerhand var lite knepig. Den var i princip oanvändbar. Ringfinger och lillfinger buktade konstigt och jag kunde inte sträcka på dem. Lillfingret pekade (och gör fortfarande) snett åt sidan och jag kunde inte (kan fortfarande inte) röra den åt sidan med muskelkraft. Jag har ingen finmotorik i halva handen och ingen kraft alls. Mycket märkligt. Fast – jag känner igen känslan lite, från Siljan Runt. Enligt Twitter beror det på tryck på ulnarisnerven – styrlinda med gel kan hjälpa. Tack twittrare!
På det stora hela är jag mycket nöjd med min cykeltur. Jag var trött redan innan jag började men slog ändå distansrekord. Jag är nöjd med att jag stannade i Kungsbacka. Man ska sluta när man har som roligast.
Jennie!
Café Bara Vara
Sista pitstoppet på en innergård i Kungsbacka
Cykeln fick skjuts hem – på ett släp
…och såhär pekar mina fingrar
12 kommentarer
Haha, åh en sportbil låter ju för härligt!:D Jag tog mod till mig och skickade ett mail till en cykelklubb och frågade efter lite nybörjartips, kanske har de något prova på tillfälle eller så. Hoppas de svarar! Jag googlade lite på vätterundan förut, tänk om man skulle försöka satsa mot det..? Åh jag är cykelsugen!!
Elin: förr om åren körde jag allt i samma pass, numer delar jag upp. jag orkar omöjligt “ta i” så pass mycket under ett och samma pass.
Katarina: det var väl själva fasen att jag aldrig ska komma undan. jag har en svag core… måste verkligen träna mer. tack för kommentar! domningarna är inte farliga i längden va?
Styrlinda med gel kammoflerar bara problemet. Stark/uthållig bål hjälper att avlasta själva “hängandet” som gärna uppstår när man blir trött i överkroppen under längre pass. Och att påminna sig själv att vara aktiv i bålen under själva cyklingen. Slarvar jag med bålen så kommer domningarna som SPAM (brev på posten finns ju inte längre)
Heja vilken tur! Jag förstår att det är segt efter ett fikastopp de är livsfarliga! Kanske är det som för många långlöpare att det tar några mil innan man kommer igång en seg dag. Du har iallafall den ultimata handposen för att dricka fint afternoon tea med de där spretiga fingrarna :)!
I dag drog jag iväg en sväng med cykeln. Härligt härligt må jag säga. Det var helt underbart. Lite fin färg hann jag också få:-)
Det var en ordentligt tur, när midnattslopp och tjejmilen är över hoppas jag på en fin höst så jag kan plocka ut racern på en riktigt lång tur.
Jag har efter endel velande övergett cykelbanorna till förmån för bilvägarna, trots bilarna så är det betydligt tryggare där. Hundar, barn och full vuxna människor som inte har vett att hålla sig till ena sidan utan ska vingla över hela cykelbanan blev för mycket. Tycker att de flesta bilförarna däremot visar hänsyn och tar ut ordentligt vid omkörningar.
Hej!
Jag har en liten fråga. Om du springer kanske 60 min, tränar du styrka i kanske 40 min direkt efterråt då? Eller delar du upp under dagen, så att du kanske på morgonen springer 60 min och på kvällen styrketränar 40 min?
Är det skillnad om man kanske bara springer i 40 min och sedan styrketränar 40 min direkt efter?
Vilken långtur!!! Du är helt fantastiskt duktig!! Och som vanligt, grymma bilder!! Jag vill gå på fotoskola hos dig!
Marre: haha, då skulle du se mina armar och ben….
Haha, du börjar se ut som en cyklist med hjälmbränna i ansiktet! Bra cyklat, kommer att ha nytta nästa helg av dagens sträcka.
Frida: wow Frida, vilken grym prestation. så jäkla bra!!!!!! och på en damcykel dessutom! ja det är STOR skillnad. enorm!!! vet inte riktigt hur jag ska förklara men jag kan säga som så att cykla på damcykel är som att köra en traktor medan en racer är som en sportbil. du får mycket större utväxling och kommer längre på varje tramptag. det är enormt mycket enklare. en damcykel är tung. en racer är superlätt. jag kan bära min på ett pekfinger (typ). du måste se till att testa! vet inte hur man hyr i sverige tyvärr, men testcykla hos cykelhandlare om inte annat!
Jag slog rekord förra veckan när jag cyklade från mormor och hem till Karlstad, en sträcka på nästan nio mil. För mig är det mycket, sargad och skadad som jag är från en bilolycka för tre år sedan. I vintras cyklade jag runt på en klumpig elcykel så det och satte som mål att kunna cykla de där nio milen på min vanliga cykel. Så skönt att ha uppnått målet! Men mycket vill ha mer! Nu funderar jag på att cykla hemifrån och upp till mormor för lunch (håller med om det du skriver om maten och enligt mig slår mormor alla cafeér med hästlängder:)) och sedan cykla hem igen när jag fyllt på med energi. Men jag är lite osäker på om det kommer gå, jag cyklar runt på min gamla 5- växlade tantcykel och får ganska ont i ryggen av den. Önskar att jag också hade en sån där tuff racer cykel! Kan inte du beskriva skillnaden på racer- och “vanlig” cykel? Går det att jämföra överhuvudtaget? Vet du om det går att hyra en cykel för att prova på hur det är att cykla så där på riktigt?
Tack för en bra och inspirerande blogg, blir alltid så glad när jag läser dina inlägg och sugen på att ge mig ut på egna äventyr!