Vi har lämnat alla röda hus och dalahästar och är hemma i Stockholm igen. Tvättmaskinen snurrar men cykeln är fortfarande grusig. Mora skickade iväg oss med ett hejdundrande spöregn men här är det lite blå himmel mellan varven. Jag ägnar dagen åt att packa upp – och packa ner för nästa resa. Hej västkusten!
Jag laddar också om mentalt för nästa grej. Tjejmarathon 50 km om nästan 2 veckor. Jag har som sagt sprungit 2 långpass som träning inför denna utmaning och tänker att jag ska få in ett långpass till. Jag hade från början en tanke om att det sista långpasset skulle bli ett marathon men jag får se om jag hinner. Går det inte så går det inte och det spelar ingen roll – för hur svårt kan det egentligen vara att ta sig 50 km? Det är helt och hållet en retorisk fråga så ni behöver inte svara. Jag vet redan att det går. Starka Annika sprang marathon igår – hon har sprungit typ 10 km som längst och hon kommer vara mitt viktigaste verktyg inför Tjejmarathon. Nästan lika viktigt är det faktum att mitt eget längdrekord är på 8 mil när det kommer till ultra. Jag har däremot fullkomligt glömt bort om jag tränade långpass när jag höll på med långlöpning? Jag minns bara själva loppen – och inte alls hur jag egentligen tränade. Förutom en marathon som jag sprang för skojs skull en dag i Halmstad en sommardag.
För min del är den mentala träningen lika viktig som den fysiska. Kommande 2 veckor kommer jag spendera med att bryta ner 5 mil till en distans som är fullt möjlig. Jag kommer att vrida och vända på alla kilometer så att jag har fullkomligt klart för mig hur jag ska besegra dem fysiskt – besegrat dem mentalt är redan gjort många gånger om när jag väl står på startlinjen. Annars skulle jag inte vara där.
Mitt största orosmoln är en tå som bråkar med mig. Ibland får jag nervkläm och då måste jag ta av skon och vifta med tårna – annars gör det så himla ont. Jag hoppas den håller sig någorlunda i schack när jag ska springa, annars kommer det bli en himla massa tåviftande vid sidan av. Och så hoppas jag det blir bra väder. Jag tar mig gärna an en utmaning, men jag har lovat mig själv att inte göra det i vidrigt väder. Någon måtta får det vara.
Mora. Regnigt. Ni ser vad jag tycker om det!
12 kommentarer
Fem mil är en baggis! Det kommer gå kalasbra! Packa peppryggsäcken med tankar om hur fantastisk du är, stark, snabb och uthållig och sug i dig dessa längs vägen. Vägra låta negativa tankar få grepp om dig.
Heja!!!
Du är vältränad och har rätt mentala inställning så 5 mil kommer att gå som en dans!
Tips till tån: Lägg en pelott, en slag kudde under framfoten. Det borde avhjälpa nervklämmet som troligen är Mortons neuroma.
/Sanna sjukgymnaststudent;)
Wow, 5 mil…jag är imponerad 5 gånger om 🙂
Västgötskan: 🙂
Felicia: yes
Energetica: ja jag såg det precis
Fitnesscoachen: låter bra!
Anna: testa distansen – det är rätt kul att göra något man aldrig gjort förut
Ingmarie: ja det kan man hoppas
Carina: japp, det var sämre. hur det nu kan gå till. 18 m/s och 3 grader. vi har diskuterat mycket vad som är lättast: springa eller cykla. jag vet inte jag…
Vad roligt!! JAg har också cyklat runt den där sjön en gång, fast jag höll på en hel vecka ;).. Strongt, för ni verkar inte haft så hemskt mycket bättre väder än vi hade här!
Vi får hjälpas åt! Och vädret kan ju inte bli mycket värre än denna helgen. Väl….???!!!!!
Vilken helg ni har haft och vilka härliga planer framöver. Jag som aldrig sprungit en mara finner mig själv funderandes över om jag vågar och ska, kanske i november. Men jag har inte bestämt mig ännu, måste få med både huvud och kropp på resan.
Hoppas Tjejmaran blir alldeles underbar, hade så gärna varit med.
Du behöver inte oroa dig, vi har beställt sol hela dagen! 😉
Det var roligt att höra 😉 Du får spana in mitt senaste inlägg så kanske du hittar fler recept som faller dig i smaken 🙂
är tjejmaran längre än vanliga? :S
Det kommer gå kanonbra!
“Förutom en marathon som jag sprang FÖR SKOJ SKULL (?!) en dag i Halmstad en sommardag.”
Hihi! Du är ju för söt..! 😀