Andra kommer hem sent från krogen. Jag kommer hem sent från en mtb-kväll hos Sofy tillsammans med Jessica och Åsa. Det var nästan mitt första pass (den där kvällen i Hellas gills knappt, det var som att springa på löpband om man ska göra en liknelse) på mtb:n och jag är nu helt införstådd med att det där med mtb måste jag öva på. Även om Cykelvasan körs i snäll terräng så är det galet mycket tyngre att cykla på en mtb än på landsväg och känslan helt annorlunda. Jag skulle vilja ha en deal med mig själv att komma ut och cykla minst en gång i veckan i sommar (vilket cykelsätt som helst är good enough). Jag skulle allra helst gå en crash course i mountainbike för nybörjare. Hur ska jag tänka? Mtb handlar ju sjukt mycket om teknik!
Det var med en skräckblandad förtjusning jag antog kvällens utmaning. Sofy bjöd på varierande spår ute på Ingarö i en fantastisk fin miljö. Havsutsikt blandades med lummig skogsterräng. På ett ställe var det så mycket vegetation att jag kom ut ur härligheten med växter i skorna. Det var här jag tyckte det var som svårast att cykla: jag såg inget av stigen och blev feg. Det var också svårt när det var gyttjigt för då sjönk cykeln undan och jag visste inte riktigt var jag skulle ta vägen och kom därför undan med blotta förskräckelsen. Jag blev förmodligen minst lerig av alla – men det beror nog på att jag fegade ur och gick med cykeln lite här och var. Och att jag hamnade rätt långt bakom de andra och inte hade nöjet att bli nerstänkt…
Allra roligast var en bred stig med massor av rötter. Här fanns valmöjligheten att välja sitt eget spår och då blev det helt klart enklare! Direkt i efterhand gav jag mtb en rolighetspoäng på 6 av 10 men jag kanske måste uppgradera den poängen lite. Just nu minns jag bara det som var roligt. Att jag var skraj när det blev brant (både uppför och nedför) minns jag inte. Inte heller att jag höll på att trilla några gånger på blöta rötter eller när cykeln tippade över snabbare än jag hann klicka ur fötterna. Jag och cykeln är inte bästa bundisar ännu och vi litar inte särskilt mycket på varandra. Med mer insats från mitt håll kanske det kan slå gnistor – då kan vi lära känna varandra lite bättre vilket jag tror är en förutsättning för att vårt förhållande ska lira.
Sedan jag började med cykling tycker jag att de snyggaste bilarna är de med cykelställ på taket. Och helst ett par grymma cyklar på. Sjukt snyggt om du frågar mig! I kväll var Jessicas bil fräckast. Liten och sportig – med snygga cyklar på taket. Det har för första gången i mitt liv som Mini cab-ägare blivit problem just med bilen. Jag har aldrig haft svårigheter med att frakta alpin- eller längdskidor, snowboards eller annan packning. Men det här med cykel? Vi var inne hos en BMW-handlare häromdagen och visst går det att montera på cykelställ på en Mini Cab – men det ska helst göras i fabriken eftersom det är en speciallösning. Att fixa ställ i efterhand går på 10 000 kronor för själva delarna – och så nästan lika mycket för montering. Inte helt billigt – SÅ mycket cyklist är jag inte ännu…
13 kommentarer
Om du köper en riktig MINI istället för en BMW så ska du se att du lärr får med dig cyklarna! B-)
Samma här! Man lär sig den hårda vägen men det kan ju vara roligt att slippa till viss del! Fina ni är!
Såg något inlägg någonstans, kanske på Bimbobikers eller Cyklande tjejers facebooksida, att Bikeacademy skulle ha kurs för nybörjare på MTB, kanske något att kolla upp för att få lite tips i så fall 🙂
Tips om du inte vill/måste ha cyklarna på taket.
http://www.thule.com/fitguide/default.aspx?Language=sv-SE&Market=SE
Man använder den och matar in alla data om sin bil och då så ser man ifall det finns någon annan slags hållare som man kan ha på sin bil.
Riktigt bra!
Känns som du och jag ligger på samma nivå, känns bra inför Högbo. Var rädd att alla skulle vara supervana och inte det minsta livrädda! Jag ska ut i kväll och möta mina rädslor. Älskar när det är lagom trixigt, men är rädd för backar och lervälling och allt annat som gör att man tappar styrfart och ramlar omkull 🙂
Äsch nu blev ju jag sugen på att damma av min gamla mtb och ge mig ut på en snäll stig. 🙂
ja, det är verkligen en grymskillnad att åka MTB mot racer. Men vilken härlig naturupplevelse man får av att cykla på stigar och skogsvägar. Underbart! Det känns nästan som om när jag var yngre och hästtjej och var ute på skogsturer.
Lycka till på cykelvasan!
Du var grym Sara! Tack för bästa sällskapet. Hoppas att vi får möjlighet att cykla både i skog och på landsväg snart. Kram
Det ÄR klurigt i början, men jag gjorde så att jag inte tog så tekniska stigar i början för att lära mig cykeln och finna glädjen. Allt eftersom jag vill lära mig kör jag svårare och svårare stigar. Att börja smått och bygga uppåt annars tappar man nog lätt sugen.
Finfina bilder förresten! 🙂
Ha, jag vet inte MEN tror att du och jag är på samma cykelnivå:) Min skogsprinsessa kommer på fredag. Då kan vi utmana oss ihop i en skog nära dig eller mig:) På tal om cyklar på biltaket-jag undrar mest hur man får upp eländet, ser mig själv stå uppe på taket och svettas.
Modigt av dig!! Man kan bara bli bättre! 🙂
Jag har också funderat på att införskaffa en mountainbike för vi har mycket kuperad terräng där jag bor. Men jag skulle nog också fega lite (i början)…. 🙂
Du jobbade ju fantastiskt bra! Man måste ge det några pass innan känslan kommer, när du hittar den är det verkligen mycket skidåkning över grejen. Att vara dynamisk, jobba med kroppsposition och kraftöverföring. Men svårt när det slirar, det är det! Och ja, det rullar så mycket tyngre än landsväg. Jag tror vi kan få upp poängen till en 8-10 av 10, ska bara hitta lite fler av favoritstigen!
Åh, ni ser ju verkligen ut att ha haft en riktigt skön kväll! 🙂