Jag har morgondejtat igen. Upp 05.36 för morgonjogg. Hej och hå och jäklar vad segt det kändes i benen. Det kändes som om Kungsholms Strand aldrig skulle ta slut. De dryga 30 minuter vi sprang kändes som forever. Fast det var ju trevligt såklart – även om jag just den här morgonen hade tyckt att det var mysigare att umgås över en latte (med någon slags ickemjölk…) under själva morgonjoggandet. Fast efteråt var jag såklart nöjd – som alltid. Ju jobbigare det känns inför eller under ett pass desto mer nöjd är man efteråt!
Under morgonen hemsöktes jag av den otrevliga känslan som undrade hur kul det är just nu egentligen. Alltså inte själva morgonjoggandet utan hela alltihopa. Livet liksom! Sådär känner jag ibland och det är lika hopplöst varje gång. Det är som om huvudet glömt bort allt roligt jag gör och som det är inställt på att jag måste ha semester för att leva. Så är det verkligen inte och det är jag den första att skriva under på. Det är därför jag tycker det är så viktigt att vardagen berikas med sådant som gör mig glad – inte av sådant om går under kategorin “måsten”. Men det är väl kanske bara att acceptera att ibland har jag kanske inte down days men däremot down moments där jag är lite för dum att helt enkelt förstå.
Kungsholms Strand
8 kommentarer
Tror det är där för att man ska kunna vara på väg upp och uppskatta det goda det glada. Men självklart blir det mindre konkret när det inte hänt “något speciellt”. Du har ju verktyg för att ta dig upp igen! Kram
Skriver också under på att jag kan känna sådär ibland. Min “tröst” brukar vara att jag vet att det kommer att kännas bättre igen om några timmar eller någon dag, och sen försöka låta bli att tänka så mycket. För egentligen har man det ju väldigt bra! 🙂 Om inte det hjälper får man tänka på något roligt man har inplanerat närmsta tiden, eller planera in något att se fram emot! 🙂
Jag har också sådana moments… alla har dem, men det är inte alls speciellt kul när de hälsar på.
Vi måste göra mer roliga saker ihop, helt enkelt.
Pelle: ja, det är sant!! vår är härligt!!!
Fitnesscoachen: konstig känsla liksom, när allt faktiskt är bra egentligen!
Erika: i början gjorde jag det, men inte nu.har liksom vant mig. det enda är väl lattes då. men jag dricker inte latte särskilt ofta (mest i sociala sammanhang) och då kan jag ju dricka laktosfri mjölk så det är lugnt. ost är rätt okej också eftersom lagrad ost funkar bra för de som inte tål laktos. men ost och bregott är ju ofta sådant man har på macka och jag äter ju inte mackor. fast fetaost och halloumi kan jag sakna ibland men återigen är detta grejer som funkar för de som inte tål laktos så jag tycker det är ok att äta det ibland. jag anser inte att jag behöver vara strikt för den strikta sakens skull liksom. min grundtes är fortfarande att undvika gluten och laktos. keso och yoghurt saknar jag inte alls. har inte ens tänkt på faktiskt!
Magdalen: tack för kram!
Kram på dig vännen! Det kommer såna dagar och när de är över så uppskattar vi liver desto mer. För mig är det ofta kopplat till PMS….
KRAM!
Saknar inte du mejeriprodukter? Det kanske bara är jag som är helt hooked på ost, bregott, yoghurt, keso osv…
Jag hade en sån dag i söndags, var bara rastlös och längtade bort, men visste inte alls till vad. Det går i princip alltid över till nästa dag, och kanske är det så för oss som har många järn i elden, att ibland blir det lite överhettat och kroppen slår bakut? 🙂
Tror alla känner så ibland, men det blir oftast bättre redan nästa dag. Tänk vad roligt med vår och sommar på väg. En hisnande härlig känsla. Förresten tycker jag att dina “matbilder” är väldigt fina och fräscha. Hoppas du får en bättre fortsättning på dagen med ljusare tankar.