Ibland slås jag av världens dumhet. Hur korkade vi är och hur vi skjuter problemen på framtiden eller sopar dem under mattan. Ta det här med krisen i Grekland till exempel. Det spelar ju ingen roll hur mycket lån som ges och hur mycket som stödköps om man inte fixar problemet. Att lägga plåster på sår är lönlöst om det aldrig slutar blöda. Då är dömd till att fortsätta plåstra och plåstra och… ja, ni fattar!
Anledningen till att jag började fundera var att jag och Grabben jämförde vår “friskvårdspeng” igår kväll och vi kom båda fram till att det var lågt. Ungefär som 3 besök hos en kiropraktor. Eller gymkort i ett kvartal. Typ.
Ur ett långsiktigt perspektiv har en arbetsgivare allt att tjäna på anställda som mår bra. Sjuka anställda kostar pengar. Ineffektiva anställda kostar pengar. Kort sagt – anställda som mår dåligt kostar företag pengar.
Genom all möjlig forskning har vi gång på gång fått berättat för oss att träning och friskvårdsaktiviteter gör oss gladare, friskare och mer effektiva. Friska och hälsosamma personer borde därför vara varje företags våta dröm. Det kostar mer för företag att ha ohälsosam personal än hälsosam personal och någonstans i den ekvationen finns det “equilibrium” (vad heter det på svenska?) där ett företags investering i hälsosam personal maximerar den effektivitet som man får ut av dem. Precis som det finns en viss summa som ger mer tillbaka än vad det kostar så finns det också en summa som kostar mer än det ger.
Jag gissar att dagens medelfriskvårdspeng ligger långt mycket under den nivå som skulle ge maximal avkastning. Och hur det kan vara så har jag så svårt att förstå. Det är ju inte logiskt någonstans. Men det är inte heller Europas ledare som kastar pengar till Grekland utan att ta krafttag för att lösa det underliggande problemet. Eller att man inte på djupet åtgärdar det som pågår i USA. Exempel på just detta fenomen är många, oavsett om det har att göra med finansiella kriser eller ej. Det finns också ett gäng mikroexempel. SMS-lån är ett av dem.
Är det någon som vet om det finns någon forskning gjord på min frågeställning om investeringar i friskvård och avkastning vad gäller effektivitet och ekonomiska mått på detta. Det vore himla intressant! Jag läser här att varje investerad krona ger mellan 5-9 kronor tillbaka – men upp till vilken gräns då? Vilken summa är det mest optimala friskvårdsbidraget sett ur ett ekonomiskt perspektiv?
15 kommentarer
Det vore superintressant med en uppföljning på detta nu ett par år senare! Det känns som att det borde ha kommit lite mer forskning på området. Jag tillhör dem som jobbar på ett företag med snålt tilltaget friskvårdsbidrag så det skulle vara intressant att få lite mer på fötter för ev framtida diskussioner. Skulle man t.ex. från ett företags sida kunna ha ett individuellt friskvårdsbidrag och göra det till en del av lönediskussionen, eller finns det något rent lagligt som hindrar en sådan sak. Tänker på det här med att de som tränar gör det oavsett och de som inte tränar inte kommer att börja (generellt). Jag tror att man skulle få en större effekt och användandegrad av friskvårdsbidraget om man kunde individanpassa det på ett annat sätt. Sedan behöver det såklart inte alltid handla om kronor och ören eller att man ska göra saker individuellt. Det kan lika gärna vara att sponsra med startavgift till ett lopp, föreläsning på arbetstid eller att ge sina anställda tid för träning. Sedan tror jag absolut att beloppet gör skillnad. Om du inte känner att du har råd att på egen hand skaffa t.ex ett gymmedlemsskap så gör ett friskvårdsbidrag på 500 eller 1000kr ingen skillnad.
Sjukt i sjukvården!
Friskvårdsbidraget att använda för mig som landstingsanställd 250kr per ½ år. Helt otroligt. De förstår verkligen inte vad de kunde tjäna på att stärka upp våra ryggar och välmående i tid.
Ni HAR i alla fall friskvårdsbidrag. Jag är den ENDA jag känner som inte har ett sådant över huvud taget. Alltså, bättre en liten slant än inget alls.
Apropå att få folk att använda friskvårdsbidraget eller -satsningarna så har väl Frida Lindström på UCSP ett nätverk med kvinnliga chefer som tränar och därmed blir hälsoambassadörer på sina arbetsplaster. De kanske har några intressanta erfarenheter om än inte så vetenskapliga. Det borde verkligen finnas någon vettig forskning på det här området!
Mycket bra poäng du lyfter Sara.
Jag har funderat länge och konstaterat att det där suger bara, så det finns inte ens på kartan.
På samma sätt som man subventionerat bredband i Sverige för att skynda på mognaden borde man har gjort med friskvård också. Jag skulle vilja dessutom se mer statlig sponsring i friskvård-branschen.
Varför lägga ner massa ofattbara summor på landsting (läs Karolinska), som får för sig bygga världens jäkla supermodern sjukhus för att underhålla fler sjuka människor, när man borde kunna omfördela en del av pengar till att förebygga sjukdomar, satsa mer i friskvård, stifta nya lagar och göra obligatorisk i Sverige att ha friskvård på samtliga företag och ännu hårdare för alla tjänstemän.
Synd bara att friskvård-branschen (läs gymmen) är så jäkla decentraliserade och oorganiserade så alla jobbar på vart sitt håll och inte har några gemensamma mål. Sats vs. WorldClass vs. kommunens gym.
Folk som går och badar på Stockholms stad anläggning får inte gå och in och provträna på gym som ligger precis intill badet. Kommigen hur coolt vore in Zumba på gräset vid badplatsen?
(Nästabadet och WorldClass Vällingby tänkte jag på).
Så jäkla sjukt korkat och oetiskt tänka företagsframgång och tjäna pengar på folks o/hälsa.
Gymmets moralpanik när det gäller mål ibland skrämmer mig rejält.
Att politiker är helt borta på annat håll har inte minsta förståelse gör inte saker lättare.
Så klokt så! Stressa lugnt!
Elmina: när slår det igenom?
Pumapappan: jag förstår vad du menar men genom att “schemalägga” hälsosamma aktiviteter möjliggör man hälsa för alla (läs: som jobbar). filosofi var det värsta ämnet i skolan. man får hål i huvudet!
Suzan: intressant! upplevde du att det var svårt att få personalen att använda det?
Cecilia: skulle det hjälpa om man schemalade på nåt sätt? t.ex. adidas kör ju lunchlöpning en dag i veckan (okej, adidas är ju i träningsbranschen – men ändå…). ett stort steg är att få människor att faktiskt ta första steget och börja…? 4000 är grymt mycket. det skulle jag också vara nöjd med!!
Min erfarenhet är att det är svårt att påverka motionerandet med friskvårdsbidrag. Vi får 4000 kr per år, vilket jag tycker är ganska högt, och dessutom startavgifter till ett flertal motionslopp men jag tror inte att någon på min avdelning skulle motionera mer eller mindre om pengen ökade eller minskade. Ett stort antal bryr sig inte om motion i form av träning, trots hög peng. Vi andra hade tränat ändå. Några har dyra kort men tränar ändå inte.
När det gäller att motivera anställda till att motionera så går det säkert att göra mer, men jag tycker ändå att vi har fått mycket pepp (föreläsningar mm).
Hur som helst, jag är superglad för mitt friskvårdsbidrag!
Jag arb som personalchef sist (sa upp mig i början på aug) och var även hälsoinspiratör, genom vår arbgivare fick vi 2000:- per år och jag jobbade stenhårt med att få mina anställda till att använda den. Jämförde sedan ett år efter och sjuktalet hade sjunkit ordentligt!
Jag vet inte om det finns någon som räknat på det men håller med dig om att de flesta företag har en bra bit upp till gränsen för när de börjar förlora på sin investering i personalens hälsa. De flesta snålar alldeles för mycket!
Ett enklare svenskt ord är jämvikt. Balans går också bra…
Friskvårdsfrågan är intressant – men inte enkel: Kan – och bör – företag prioritera friska och sunda människor när de rekryterar? Vad händer då med t ex småbarnsföräldrar som måste vabba och därmed troligen är borta mer än de som inte har barn? Man kan ju också ta frågan åt andra hållet: Ska vi straffa de som har ett ohälsosamt beteende? Ska tex rökare betala högre skatt eller mer för sjukvården, eller ha lägre lön eftersom de tar rökpaus ibland?
Som synes är det ingen enkel ekonomisk fråga, utan lika mycket en etisk och filosofisk ståndpunkt. Men definitivt intressant.
Jag förvånas över att det inte händer mycket på den här fronten, då jag läste till Hälsopedagog för 10 år sedan menade man att friskvårdsekonomi ligger i ropet…
intressant inlägg, som vanligt!
Josefine: absolut – gym på jobbet är en typ av friskvårdsinvestering. precis som att friskvården kan gå till rehab och sådant också. jag räknar in det i min värld av friskvård helt klart – och är såklart billigare än en fysisk peng som går ut till alla. förutom själva investeringen så måste man också se till att det är folk som faktiskt gör det. att det planeras in precis som vilket annat möte som helst…
Jag tror faktiskt att det heter ekvilibrium på svenska, iaf om jag minns rätt från föreläsningarna i nationalekonomi.
Det är ju också lätt att stirra sig blind på ett friskvårdsbidrag. Det kan ju faktiskt finnas andra saker som bidrar till en tränande arbetskraft t.ex, träning på jobbet, gym i källaren eller friskvårdstimme. Det kostar ju givetvis också pengar för företaget, men jag tänker mig att det är mindre en tusenlappar per anställd i friskvårdsbidrag.
Sen undrar jag om det främst är människor som skulle träna i vanliga fall som använder friskvårdsbidrag eller om det faktiskt bidrar till att folk kommer igång med sin träning?