Melancholia

Världen gick inte under i helgen – men den gjorde det ikväll. Så jag var rätt nöjd med min sista måltid som bestod av en Dagens på rosé och god sallad med melon, parmaskinka och ädelost på Vapiano. Sedan såg vi Lars von Triers Melancholia. Det är ingen dejtfilm direkt.

Kirsten Dunst är en fantastisk skådespelare och hon kan verkligen få till den där mörka blicken. Grymt skådespeleri – men hennes rollkaraktär var mycket, mycket knepig. På det stora hela handlar filmen om att världen går under. Efteråt gick jag hem och mådde alldeles illa – jag satt på en av de främre raderna och kände mig sjösjuk redan från start.

Såhär i efterhand var Melancholia sevärd. För att balansera min omogna musiksmak gillar jag lite “svårare” typer av filmer även om Lars von Trier ofta gör det lite extra oförståeligt på alla möjliga sätt. Vissa detaljer tyckte jag var onödiga och andra riktigt bra.

Sista måltiden