Grabben brukar säga att han är världens lataste marathonlöpare. Jag är rätt lat jag med. Efter jobbet orkade jag inte gå till OmYoga. Det var inte träningen i sig jag inte orkade (det är inte på den punkten som latmasken i mig segrar) – jag orkade bara inte gå dit. Det ligger åt helt fel håll jämfört med där jag bor och det kändes mest bara omständigt. Så jag gick till Blueberry och drack en vårsmoothie istället (och hittade som vanligt Ella nedsjunken i en vit fåtölj). Så kan det gå.
9 kommentarer
Åh så underbart att unna sig vara lat! Och ja, din grabb lär vara den lataste mara löparen (iaf enl. bloggen), men ruggigt duktig!
Härligt! Jag gillar att läsa om människor och människor orkar inte allt alltid. Det är mycket mer inspirerande att läsa om människor än om maniska galningar man inte kan identifiera sig med! 🙂
Men vad skönt ändå att du fick dig en liten promenad och lite kvalitetstid med en vän! Livskvalitet när den är som bäst 😉
Jag är också lat! Inte med träningen, men med allt annat. Härom dagen när jag var ledig och skulle gå och fika ( jaaa, bara kaffe Sara, typisk svarta lådan-fika 😉 ) med en vän, tyckte jag att det var schuuukt jobbigt, och funderade på om man kunde få stanna hemma istället 😛 . SOOO TRAGIC RIGHT NOW 😀 !
Jag är också otroligt lat. Det är en anledning till att jag tränar! Motsägelsefullt, men ofta tränar jag för att sen kunna må bra & slappa resten av dagen. 🙂
Just nu tränar jag INTE så mycket men mår ändå bra av att slappa.. 😉
Låter gott med en vårsmoothie!
Det tycker jag du gjorde rätt i. 🙂
Ha en mysig onsdagskväll!
Johanna: jag vet inte – men visst är det ett märkligt fenomen. helt ologiskt!!
Precis så är det för mig också! Det är inte träningen som är jobbig, utan det jobbiga är att byta om till träningskläder och ta sig till träningen… Hur ska vi lösa det?