4 löparskor och 1 Nike GPS-klocka senare…

Vi har snart varit igång i ett dygn. Klockan 5 imorse åkte vi tunnelbana tillsammans med nattens sista festprissar – de åkte hemåt, vi åkte bort. Strax efter 7 gick flyget för mellanlandning i London och sedan vidare avfärd mot Boston. Redan på Heathrow spanade vi efter Bostonlöpare och de var rätt enkla att känna igen. Antingen en kille i vår ålder som åkte ensam och gärna hade på sig en tröja från något annat lopp – eller gruppen i 60-årsåldern med midjeväska och klubbjacka modell äldre.

Marathonkänslan stregrades när vi kom fram till rätt sida av Atlanten. Både tulltjänstemän och taxichaffis förhörde sig om loppet på måndag och på stan gick “alla” runt i de gröna påsar man får vid nummerlappsutdelningen. Vi gick ett varv inne på marathonmässan och jag köpte på mig lite småsaker. Det fanns bra utbud av kläder – men väldigt lite skor vilket vi var lite besvikna över. På det stora hela är Bostonmässan rätt lik mässan i Berlin.

När klockan blev 18 stängde mässan och vi började gå mot hotellet. Vi passerade City Sports och gick in – vilket visade sig bli dyrt.

Jag började prova skor och slog till på 4 modeller. Jag hade en skoshoppingplan redan innan vi kom hit och eftersom vi äntligen är i Boston var det lika bra att börja shoppa! Jag velade rätt länge över ett par Adidas Tempo 4 men ratade till slut dem till förmån för Adidas Marathon 10, Nike Free 2, Saucony Mirage och Saucony Triumph. Alla inköpen var mer eller mindre planerade med undantag för Miragen som kändes riktigt bra på foten och som därmed fick bli ett bonusköp. Om jag skulle rangordna dem i distansordning skulle jag springa mina kortaste pass i Nike Free (intervaller) följt av Adidas Marathon 10 (lätt distans), Saucony Mirage (distans) och Saucony Triumph (från halvmarathon till ultra).

På väg mot kassan gick jag förbi Nikes nya löparklocka med GPS och eftersom jag velat ha den ända sedan jag först hördes talas om den – så köpte jag den med. Jag har ingen Garmin och brukar knappt mäta mina rundor ens i tid men det skulle vara kul att börja göra det – och verkligen ha koll på hur snabbt jag springer beroende på hur känslan i kroppen är. Dessutom är det extra bra när man springer ultra.

Just ja, det blev en löparkjol också innan jag gick till kassan. En lila modell från Nike med korta shorts och sedan kjol över. Mycket snygg även om den passar bättre till brunbrända ben än mina vita…

Jag firade mina inköp med en frozen strawberry margharita på The Rattlesnake medan Grabben drack cola och spanade in sina konkurrenter inför måndagens lopp. Sedan åt jag en fantastisk fish taco som kändes alldeles lagom i magen efter en hel dag med en massa kolhydrater i form av flygplansmat. Nu när klockan knappt är 21 lokal tid (3 på natten hemma) är vi dödströtta och ska sova i en säng som är bredare än den är lång. Vi hörs imorgon!

Nånstans över Kanada…

Inflygning över ett kallt, grått och blåsigt Boston.

Grabben korsar mållinjen.

City Sports var en grym butik!

Mina nya kompisar. Fast varför måste långskubbarskor se så tråkiga ut?

Jag har blivit med teknikpryl!