På köksdörren hänger en solhatt och retas. Det är 3 dagar kvar till avfärd. Storstad, svett, sol och saltvatten. Mina utmaningar har gått bra sånär som på matvalen. Jag måste göra just denna vana lite mer konkret och fokusera på bra vanor inom vanan liksom.
Att gå upp tidigt på morgonen går över förväntan – mycket tack vare ljumma vårkänslor. Jag har utvecklat någon slags rädsla för köld och det är just känslan av att vara kall ända inpå själen som har avskräckt. Nu blåser andra vindar och jag är tacksam. Våren gör det lite lättare – vilket jag konstaterar efter år av vårdeppar och stort vårogillande.
Dessa sista dagar håller jag ihop mina vanor. Morgonpowerwalk idag och morgonjogg imorgon. Yoga ikväll och prehabrörlighet och PT-träning imorgon. På fredag blir det sovmorgon, kiropraktor och packning. På lördag går jag upp i ottan och åker iväg!
2 kommentarer
Vad härligt det är de där sista dagarna innan man åker iväg någonstans med all längtan som snurrar runt i kroppen! Jag kom hem från Karibien för exakt en vecka sedan och lider lite av post-semester-syndrom men ska faktiskt iväg igen redan nästa vecka.
Spännande att läsa om din 21 dagars utmaning, det där med stretch kanske är något jag skulle försöka komma igång med. Kanske kan vara dags för en ny utmaning..
PS. Vill du ha sällskap att springa Jämtlandstriangeln så står jag till ditt förfogande. Var där och vandrade i höstas och det var underbart!
Hoppas det går bättre för er att komma iväg den här gången än förra året!
Visst är det lustigt med våren? Ibland gör den det lättare och ibland blir det bara depp. Höst- och vinterdepp känns mer “okej” på nåt sätt, men vårdepp? Nä, då borde man ju vara glad och pigg.