Medan det glittriga och det glammiga fortsatte i salar fulla av Nikeloggor och vippande hästsvansar bestämde jag mig för att åka någon helt annanstans. Jag borde kanske ha varit kvar men jag vill inte leva efter borden. Det blev ingen booty walk och inget mer mingel på rosa mattor. Det blev 50 mil under solen. Jag åkte hem.
Igår kväll var vi på teater. Trettondagsafton. En föreställning så dålig att vi gick i pausen. Om jag inte sedan förut övat på att revoltera mot alla borden så skulle jag ha varit kvar tills efter applåderna. Inte ett dugg gladare. Istället kunde jag ha levt de där minutrarna på ett annat sätt. Så jag gjorde det.
Borden sitter djupt inrotat. Det är svårt att frigöra sig. Men friheten är total när man väl lyckas.
Jag har kommit underfund med att jag strävar efter känslan att göra precis vad jag vill. Att bo där jag vill. Att jobba med det jag vill. Att göra det jag vill. Att nästan eliminera alla måsten och borden – eller i alla fall att bestämma dem själv. Jag tror det kallas frihet.
Jag är inte ute efter att revolutionera mot samhället. Mitt ställningstagande handlar till exempel om att inte jobba, att inte betala räkningar och att skita i allt. Jag vill göra allt det där som samhället förväntar sig av mig – men jag vill göra det mesta av allt. Göra det lite annorlunda. Mer av ett äventyr. Leva som om varje dag vore ett helt liv. Inte låta en endaste dag gå förlorad för att man egentligen inte ville göra det man gjorde. Inte förlora någon tid på att göra något man inte vill eller vara där man inte vill vara. Att lyssna på vad jag vill snarare än vad andra vill och vad andra förväntar sig. Leva på mina villkor.
Jag inser att jag i mitt tvärtomtänkande också fångas i en viss ångest. Att maximera allting hela tiden föder prestationsångest istället för tristess och grålunk. Och då måste jag påminna mig om att det är okej att göra ingenting också. Att inte alltid vara på väg eller vara mitt i något. Det finns ett syfte med det också. Precis som att vila är viktigt när man tränar.
Nike körde starkt på temat “Make yourself” under helgen. Man avslutar precis som man vill. Make yourself happy. Make yourself strong. Make yourself whatever you want. Men gör det själv. Genom egna livsval och egna prioriteringar. I träningen och i livet. Lev det liv du vill leva.
19 kommentarer
Jojo: Hahaha, ja, det också, med undantag för om man suger så pass mkt att publiken kastar tomater på en under första akten, då får man gå 😉 .
Underbart sara. Precis vad jag behövde läsa idag.
Kloka ord, tycker jag precis som alla andra. Tack för att du får mig att tänka till lite då och då.
Soffan: Förutsatt att man inte själv står på scenen också kanske 😉
Man FÅR gå i pausen om det suger, förutsatt att man inte känner någon som står på scenen, så resonerar jag 🙂 .
Helt rätt! Åh vad bra skrivet! Myser!
Det bästa jag har läst på länge Sara. På ett formidabelt sätt har du fått fram att det går att kombinera samhällets krav med egen frihet – att faktiskt uppfattas som “normal” eller som en förebild bara genom att välja Frihet, glädje, positiv energi.
Du rockar. Du är banne mig bäst!
Du har all rätt att vara stolt över dig själv! Det är otroligt modigt att släppa “borden”, fortsätt vara modig och känn efter vad du verkligen vill göra!
Det låter så lätt, men är så svårt (för att inte säga omöjligt)
SNAR framtid
Härlig läsning (som vanligt), Sara!
Ser framemot en dejt inom snart framtid, det vore väl något? 😉
Klockrent!
/Från en imponerad bloggläsare
Sandra: ja den var inte min kopp te – men kanske er! 🙂
Ulrika: ja, vi är så vana vid att få dåligt samvete när man ändrar sig för något som man bestämt. varför då? man borde ju bara fortsätta och vara glad istället. vad är poängen med samvetet liksom? likaså om borden.
Karin: 😉
Annika: haha jag förstår att det kan tolkas fel. försökte hitta ett annat ord men nä, det fanns inte. det var inte nike som var felet, det var nog att jag var i ett annat mode. inte mode som i kläder alltså utan mode som i “mowd”. (lite kanske det hade med att göra att de klasser jag ville köra var fulla…)
Pilla: haha, våga packa kvällen innan! förutsatt att allt är tvättat så det inte blir panik…
Sanna: vad bra
Erika: du är rätt klok du med.
Mycket kloka ord! Jag tar med mig dem:)
Alltid lika tänkvärt!
Älskar dina filosofiska inlägg! Klockrent igen. Borde är sjukt tråkigt – jag själv borde egentligen packa inför nästa vecka i Tyska landet, men väskan står och tittar argt på mig….
Hihi. Läste meningarna om “borden” flera gånger om och läste de högt för sambon. Vad är det med borden (med fyra ben) eller borden (mer bården) tänkte jag? 🙂 Tills polletten slutligen trillade ner.
Självklart ska man göra som man känner och inte som man borde. Men synd att du inte hade lust att utnyttja nike mer än så? Vad var det som kändes fel?
Mycket klokt och tänkvärt inlägg Sara. Dubbla tummar upp!
Amen. Det där har vi ju pratat om och jag håller verkligen med dig. Borden är i många fall helt onödiga – för vems skull gör man det man gör egentligen? Och bara för att man tänkte göra nå’t, planerat för det, så betyder ju inte det att ett icke-genomförande är ett missyckande eller något dåligt. Utan det kan faktskt vara precis tvärtom. Synd att carpe diem blivit en sån uttjatad klyscha, annars hade den kunnat passa bra här. 😉
Kloka tankar och tänkvärda ord 🙂
Helt klart något att fundera på!
Trist förresten med teatern, ska på den v.8 så hoppas min upplevelse blir annorlunda.
/sandra