I måndags kväll fikade jag med fina träningsbloggare. Vi pratade om allt mellan himmel och jord – men också om det där med kostbalans. Sofy har anammat förhållningssättet “Eat food. Not too much. Mostly plants” för att skapa balans och Ulrika nämnde att ett sätt att äta balanserat är att tillåta onyttigheter när man är med andra, men undvika dem när man är själv. Det betyder alltså att en bulle till fikat med bästa vännen är okej – men inte frosseri i tv-soffan i sin ensamhet.
Det finns bra poänger med båda sätten – men det där sista har jag tänkt på lite mer. Och framförallt har jag gått och grunnat på det där med balans. Det verkar ju vara utmaningen för alla! Och kanske är det lite svårare för de som inte är överviktiga?
Är man överviktig är det i teorin enklare. Då ska man ju inte äta onyttigt. Punkt slut. Balansen ligger i obalansen och i ett underskott. Men är man normalviktig är balansen inte definierad.
Parallellt tänker jag på Ellas inlägg om när man får vara nöjd. Och jag tänker att det är lite tjatigt att tänka kilon hit och kilon dit hela tiden. Och att vi ödslar en enorm tankekraft på just detta! Vi skulle kunna lägga den på så otroligt mycket bättre saker. Vikt bord vi egentligen bara ödsla tankeenergi på om den begränsar oss och om den gör oss ohälsosam.
Jag är rätt så nöjd, det är jag vill förändra är egentligen finlir. Men jag tror jag ska ändra enheterna på måttstocken. Skita i vikt och fokusera på något annat. Det är inte vågen som säger hur jag ser ut i slutändan. Fettprocenten ger en mycket bättre bild av hur jag mår på insidan och självkänslan syns på utsidan. Sedan hjälper det ju såklart att känna sig nöjd med kläder, frisyr och allt det där lullet också så att det blir en bra helhet.
Det jag vill ha sagt står egentligen inte i min text utan det står skrivet mellan raderna. Men rent krasst menar jag att:
- balans i praktiken är kanske lite svårare när man inte har som mål att gå ner i vikt
- rent krasst är det rätt onödigt att ödsla energi på vikt när vikten inte är en begränsning i livet
- hur jag mår på insidan står inte skrivet på vågen
- hur jag mår på utsidan står inte heller skrivet på vågen
Slutsatsen är att jag skiter i vad jag väger. Den insikten har grott hos mig de senaste veckorna. Jag dansar och ler inombords trots skadeproblem. Kanske är yogan en helt fantastiskt sätt att komma till ro på insidan! Inre harmoni återspeglas i yttre skönhet. Det finns viktigare saker för mig i livet än att väga en siffra. Jag är ute efter känslor och upplevelser, inte en jämförelse med alla andra om hur jag ser ut.
9 kommentarer
Jag håller med dig HELT! Det är typiskt lätt att titta på – och jämföra – sin vikt (kanske för att den är så lätt att mäta?) Men ett så dåligt mått egentligen!
Balans, oj så viktigt det är. Och oj, så svårt ibland.
Din inställning är SÅ bra! 🙂
Istället för att strunta i något så tror jag mer på att fokusera på vart man vill, hur man vill känna och må. Fint att du gjort det även om du säkert har gjort det tidigare fast då med andra mål och insikter. Viktfokus eller inte är okej beroende på individens mående och mål. Fettvåg så gäller det att hitta rätt våg, hört många experter som kritiserar dem att det är svårt att veta vad som är rätt.
Det där om balans för normalviktiga utan desto större fokus var intressant, att det inte är definitivt och då blir det svårare, ja precis.
Yoga tror jag är helt rätt grej för att hitta andra delar hos sig själv, likadant som yogisar kan hitta andra delar hos sig själv med andra träningsaktivteter. Förnyelse föder nytt. Fint att träffa dig förresten!
Kloka ord!
Jag tror att det här med att tänka på vikten inte enbart ligger hos personer som väger ett par kilo för mycket, utan finns fastnaglet hos många. Hur många gånger hör man inte att “jag kan inte äta det för det är onyttigt då går jag upp i vikt”. Tragiskt med sant. Det kanske inte helt hör till inlägget, men jag vill belysa att alla borde tänka som du Sara, att skita i vikten. Vikten är faktiskt till stor del bara en siffra som inte säger så mycket om hur saker och ting verkligen ser ut. Man skall väl aldrig nöja sig, men man måste samtidigt våga vara nöjd. En svår balans det där…
Superfina tankar. Så bra..! Tack för att du delar med dig! 🙂
Så kloka ord. Jag tror att det är sånt som många av oss funderar över. Så skönt att landa i en känsla av att vara nöjd (gillar inte rktigt det ordet, men finner inget bättre). Jag är inte riktigt där ännu, men på väg hoppas jag.
Du förmedlar vad du vill ha sagt jättebra och jag är tacksam för dina kloka ord, jag har aldrig själv tänkt i dessa banor men du öppnade en dörr till tankar jag nu ska processa! Tack.
Jag tycker du förmedlar skitbra. Om jag fattat rätt förstås 🙂 Kloka ord.
Vikt är verkligen ointressant – det är ju faktiskt just balansen i kroppen som är viktig. Och jag tror du har rätt i att äta nyttigt och balanserat (whatever that is) är svårare för en normalviktig person än en överviktig. Jag har under hela mitt liv ätit allt möjligt och varken särskilt nyttigt eller särskilt onyttigt. Ju mer jag tränat desto nyttigare har jag försökt äta men ibland känns det onödigt att skippa kokoskakorna för jag mår liksom lika bra oavsett – ändå är de klassade som onyttigt. Det blir rörigt i huvudet ibland då och ett dåligt samvete som man eg inte skulle behöva ha.
Ha! Jag tror jag förstår precis vad du menar. Tänkte senast idag på hur mycket tid jag bara i år har lagt på att noja mig kring min vikt. Och hur hårt jag värderar mig själv i hur mycket jag väger, istället för att fokusera på det som gör att jag mår bra!
Sedan jag började läsa din blogg så har jag försökt att ändra fokus kring mina tankar om träning iallafall. Att jag tränar för att må bra, inte för att det ska ge mig grönt ljus att äta mer. Visst är träning kopplat till mat, men då för att man ska orka träna.
Tänk om all den tid som jag har lagt på att tänka på min vikt och må dåligt över den, istället hade används till att egoboosta mig i stället. Då hade jag nog mått mycket bättre. Så nu byter jag fokus!
haha. jag förstår nog vad du menar ändå. Och jag håller med dig om att vikt är något många lägger alldeles för mycket tankar på. Varför smutsa ner livet med såna tankar liksom? Dessutom tror jag att om man har en hälsosam vikt så är det betydligt lättare att hålla vikten om man inte tänker så mycket på det, utan äter när man är hungrig. Punkt. De gånger jag försöker tänka på vad jag äter brukar det ofta leda till att jag äter mer och oftare just för att jag tänker på mat för mycket.
Och yoga är ett väldigt bra sätt att känna sig nöjd och harmonisk och släppa de dumma onödiga tankarna. 😉