Jag har varit med i organiserade löpgrupper ett antal gånger. Först på SATS för typ 3-4 år sedan. Vi sprang alldeles för fort jämfört med det utlovade tempot, särskilt i början. Så jag gick bara en gång.
Sedan var det Team Stockholm Marathon. Herregud vilken katastrof det var det året jag var med (tror det var första året). Det var spurt redan från första steget. Uppvärmning i alldeles för hög fart och sedan långpass i lite mindre för hög fart. Jag gick inte många gånger på TSM heller. Det snackades mycket om vikten av att springa de långa passen långsamt för att kunna köra de korta och hårda just kort och hårt – men med tanke på hur det efterlevdes måste budskapet ha varit ett skämt.
Och så hör jag om en löpargrupp som träffades för första gången i förrgår och återigen rusas det iväg redan från start så att folk springer med alldeles för hög puls redan under uppvärmningen – och måste slå av på tempot redan efter några minuter för att de blivit för trötta. Och jag undrar hur jävla svårt det kan vara att arrangera löpträningar? Tydligen jävligt svårt.
11 kommentarer
jag var med i tsm inför årets mara. av olika anledningar kunde jag inte fullfölja träningen och var därför bara med på 5-6 träningar, men tyckte att dessa var superbra.
vi var uppdelade i grupper utifrån vilken sluttid vi ville satsa på till maran, och gruppen höll dessa tider väldigt bra under träningen. det var naturligtvis fritt att hoppa från grupp till grupp om man kände att den man valt från början var för snabb eller för långsam.
jag vill definitivt vara med i årets grupp oavsett om jag kommer att satsa på maran eller inte, eftersom det var väldigt peppande att springa i grupp, se nya miljöer och träna tekniker jag inte var van vid sedan tidigare.
Ja nu är jag jättenyfiken på Friskis! Ska testas så snart foten håller! 🙂
Jag har, precis som ett par av kommentarerna här ovan bara hört gott om friskis löpträning. Dessutom är den helt gratis för alla i år. Nåt att prova och utvärdera kanske? Jag funderar på att våga mig iväg på deras joggcross – löpning varvat med styrkeövningar.
Word! Varför ska det vara så svårt? Jag blir så otroligt o-taggad av sånthär. Slår liksom på anti-tänket. De ytterst få gånger jag varit på träning med min löparklubb har jag fått ha uppvärmningen som en tröskel, och efter det har jag nog inte varit så sugen på intervallerna som är på agendan. Jag har alltid antagit att jag bara inte haft den tillräckliga kämparglöden och jävlar anammat då jag inte tycker att det är speciellt roligt att träna med gruppen (däremot är gruppen/ klubben ett otroligt härligt gäng), men kanske är jag inte ensam…
Hej Sara! Precis det gjorde mig livrädd för att springa i grupp – att farten skulle vara för hög redan från start och sedan bara öka… Hjälp! jag sprang för mig själv.
Men sedan vågade jag fram till Erik som leder löppassen på Fr&Sv här i Nyköping. Om jag skulle klara av att vara med, hur snabbt springer ni? Klart du kan vara med, sa Erik, det här är en löpträning för alla. Och så har det varit. Alltid en långsam och mjuk uppvärmning. Alla springer tillsammans. Sedan en kort paus medan Erik berättar om kvällens pass. Vi brukar vara runt tio personer som har väldigt olika förutsättningar att springa fort. Aldrig att det har varit ett problem! Vi börjar tillsammans och sedan får de som vill springa snabbare göra en utvikning på sin runda – springer alltså lite längre – och möter upp de som tar det lite lugnare. Sista kilometern tillsammans i ett tempo som alla orkar prata i.
Erik leder bra och nya skolas in i vad det är som gäller. Egentligen väldigt enkelt.
Jag har också sett att folk alltid säger samma sak och det är bara för jäkla dåligt. Antagligen tyvärr så är det att vissa verkar inte tro att man kan springa långsamt och att det är på något sätt dåligt att springa långsamt.
Därför är det bäst och springa själv 😉
Det ÄR väldigt svårt! Är man tillräckligt många så att man kan dela in i grupper efter förmåga förväntar man ju sig dock att det utlovade tempot hålls. Då tycker jag inte det borde vara så svårt nej!
Är man däremot få är det lite knepigare. Jag anpassar då tempot till den/de långsammaste. Det är ju inte heller någon perfekt lösning tyvärr. De snabbaste tycker det går för långsamt och sticker ofta iväg. De långsamma känner sig dåliga och försöker hänga med så gott de kan ändå med resultatet alldeles för hög puls. Vet inte hur många gånger jag försökt stoppa de snabbare samt försöka få de långsammare att verkligen ta det i sin takt, jag vet bara att det är väldigt svårt!
Men som sagt; är man så många som de tex är i TSM mfl så borde det vara väldigt mycket lättare!
Sara, jag håller med dig helt och fullt. Har tyvärr samma erfarenhet som du av TSMs träningskvällar och det fick mig att tappa sugen. Jättetråkigt när man har valt långsammaste gruppen just med tanke på att min/km-tiden skulle passa min egen fart – och sen så springer ändå alla betydligt snabbare än så redan från uppvärmningen och genom hela passet…
Jag vet att är jag VÄLDIGT partisk i den här frågan, men GöteborgsVarvets Löparkvällar håller en mycket hög standard. Det finns flera olika nivåer på grupper som man väljer och jag har sprungit med i olika grupper och deras uttalade kilometerhastighet stämde nästan exakt med min Garmin. Du får haka med ngn gång. Tror de sätter igång nästa vecka eller så!
Jag var med i en grupp i sommras. Det var Friskis som hade den och den var kanon. Prat om jogg innan, lååååångsam uppvärmning och sedan en slinga som alla fick springa i egen fart, en tränare i täten en längst bak. Alla skulle springa ett varv. Var man snabb fick man ta två varv eller ett halvt varv till. Efter det lite fartlek och intervaller. Det var kanonbra och lärde mig mycket.
Tyvärr så befäster det här problemet också känslan hos många att de springer för långsamt och att de kanske inte ens är “riktiga löpare” eller “bra nog”. Vilket är väldigt tråkigt!