Jag åt lunch med kollegorna idag. Naturdietbar med smak av choklad och apelsin och ekologiskt blåbärste som jag också fått från Friggs. Äppelkaksteet är min favorit men det stod hemma.
Medan kollegorna dukade upp till vad som såg ut som en indisk buffé med naanbröd, tikka masala och jag vet inte vad höll jag mig på min kant. De frågade om jag ville smaka men jag tackade obekymrat nej. Sedan pratade vi om mat. Vilken mat brukar vi laga hemma och nya maträtter att testa. Jag var med i samtalet men kände ingen akut längtan efter mat i munnen eller på tallriken framför mig. Det finns tid för det också – sen. För jag har bestämt mig. Och jag försökte förklara, men det gick inget vidare. Det är svårare att beskriva de abstrakta men tydliga känslor som formuleras inifrån än de som föds fram ur logik och tänkande genom ord.
Just nu är jag så fokuserad på detta projekt att det är extremt lätt att tacka nej till annat. Jag älskar Ben&Jerrys och stuvade makaroner men jag känner inget sug. Jag vet om att det är gott och det räcker. Kanske är det såhär “normala” människor utan cravings känner typ jämt? Vilken härlig känsla i sådana fall!
7 kommentarer
Vet inte om jag ær en “normal” mænniska som det talas om hær men jag får vældigt sællan den hær sortens cravings. Och jag kan æta 10 bitar ur godispåsen och læmna resten till en annan dag.
Maria: det jag egentligen undrar är hur vanligt det är med “cravings”. känner alla det? är det en tjejgrej? är det normalt att känna cravings? – ett enormt plötsligt sug efter någonting. och vad beror det på? om det är chips-cravings så kan det ju t.ex. ha att göra med salthalten i kroppen. men jag vill veta mer om det!
Men vad menar du med en “normal” människa utan cravings? Skulle vilja veta hur de lyckas 🙂
“Jag vet om att det är gott och det räcker”. Tycker att du satte pricken över i:et i just den meningen. Ska jag ta med mig och tänka på 🙂
Precis! Det fungerade inte så bra för mig att endast dricka soppor (fick massa “biverkningar”), så jag fick avbryta, men det var fantastiskt då det för första gången kändes som att något tysnade innombords, jag kände mig tillfreds. De oroliga enrgiern (kalla det vad du vill) var som bortblåst. Kände ett lugn i kroppen, i sinnet. Harmoni. Jag tänkte exakt samma sak som du: är det såhär “normla” människor har det jämt? En fantastisk känsla.
Exakt! Men det är nog fanimej omöjligt att förklara för andra människor?! Jag känner likadant. Jag har bestämt mig, 10 veckors diet med bra mat enligt min kompletta plan och den VILL jag följa! Hur svårt kan det vara? Bjudits på tårta på jobbet två gånger, och visst verkar dom goda, men det spelar ingen roll för jag tänker inte äta det, och igår kände jag inte ens något sug efter tårtan. Jag åt min keso och var förbannat nöjd med den! Ska det vara så svårt att förstå?! Ah, tack, nu fick jag visst avreagerat mig lite såhär på morgonkvisten 🙂 Trots att jag är på strålande humör haha.
En fråga- hur ska shakern och pulvren i framtiden lära dig att äta disciplinerat? Om du inte kan begränsa dina portioner idag hur ska du kunna göra det i framtiden då? Hur länge ska du äta naturdiet och vad händer efter det?