Igår morse vaknade jag kl 07.50 och hade inte en aning om att jag 12 timmar senare skulle ångra min glada utmaning. Däremot visste jag att jag vaknat för sent för att cykla morgonpass.
Kl 08.00 öppnar jag jobbdatorn och börjar kika igenom semestermailen. Eftersom jag jobbar hemifrån den här veckan tar jag crunchpauser istället för skvallerpauser. Då och då lägger jag mig på yogamattan och gör 100 crunches. Om man ska göra 5000 reps på en vecka krävs i 714 per dag. Efter 300 har jag ont i magen. Bara 4700 kvar.
Kl 11.30 är jag på gymmet. Det tar mig 4 minuter att gå dit: jobba-hemma-lyx! Jag värmer upp på crosstrainern i en kvart och ökar motståndet varje minut. Jag badar i svett. Sedan kör jag utfall i smith på bräda med höga knälyft, enbensböj i benpress varav det sista setet i källaren (det bränner extra mycket där!), höftlyft på boll för baksida lår och slutligen benböj mot boll för att kräma ut det sista ur benen. I all hast glömmer jag vadhävningarna.
Kl 12.30 fortsätter jag jobba. Och det händer inte så mycket under de kommande timmarna. Jag lyssnar med ett halvt öra på dagens sommarpratare som är min gamla gymnasiekompis. Igår pratade en annan före detta klasskompis pappa. Jag undrar på Facebook om det är min tur nästa år, och det verkar det tydligen vara av gensvaren att döma.
Någon minut efter kl 17.00 lämnar jag lägenheten och tar racern med mig. 10 mil är planen. 2 varv på en 5-milsbana. KarinTri har gett mig rådet att ta det lugnt och inte gå ut för hårt så att jag inte får ont i knän eller andra kroppsdelar. Efter bara 5 mil förstår jag vad hon menar. Någon gång ibland, precis efter en brant uppförsbacke, känner jag lite obehag i knät. Och uppförsbackarna fortsätter komma. Branta jävlar!
De första 27 kilometrarna gör jag på en timme. De efterföljande 5 på 10 minuter trots envis uppförsbacke (och härlig utförslöpa). Men efter 40 km går luften ur mig. Och ryggen går av. Känns det som i alla fall. Jag måste stanna alldeles för ofta för att liksom räta ut den och det tar evigheter att komma någon vart. Motvinden är så stark att mina vippiga fransar blåser ner mot ögat som en gardin så att jag knappt ser – ändå har jag glasögon på mig. Helt plötsligt känner jag mig så sömning att jag skulle vilja lägga mig i ett dike där och då och sova lite. En vass del på cykeln har skavt sönder tyget i min byxa och nu skaver huden. Aj! Och så skaver rumpan. Jag svär över utmaningen och vill helst gå tillbaka och radera inlägget. 5000 corereps är ju en barnlek i jämförelse. Det ger inte skavsår i alla fall. Jag tänker att jag blir glad om jag i alla fall fixar 25 mil den här veckan.
Planen på 10 mil ikväll redigeras till 6.6 mil. Jag är trött på motvinden som är där oavsett åt vilket håll jag cyklar. Men jag tar ändå inte den kortaste vägen hem och det är jag stolt över. När jag kommer hem är Grabben borta och mina nycklar finns på fel sida om dörren. Grabben är och springer långpass visar det sig. Medan han pallrar sig tillbaka kollar jag pulsklockan. Snittpulsen låg på 75% (inkl alla stopp) och kaloriförbrukningen på nästan 2000. Jag känner mig tom på energi och frusen och duschar hett tills jag får alldeles dåligt samvete för alla barnen i Afrika som inte har rent och fint och varmt vatten som vi.
Och nu sitter jag här. Och ska skriva bröllopsreportage om ett par som gift sig på en paradisö. Imorgon väntar galet mycket träning igen men det är cyklingen jag bävar för. Eller, inte cyklingen i sig – men allt det där skavet och ontet. Att cykla är hur kul som helst – de första 4 milen. Hur länge måste man öva innan det känns lika bra i 15 mil tror ni?
Glad på förmiddagen. Pigg också, faktiskt! På golvet ligger yogamattan där 5000 corereps ska utföras.
23 kommentarer
Linnea: har kommenterat hos dig!
Suzan: me 2 🙂
Hilda: skönt på något sätt att jag inte är ensam om känslan. jag ska försöka ta det varsamt. har precis varit ute på 5-milarunda och det är en rätt lagom distans. men jag vill ju så gärna cykla läääängre. 🙂
Shit, vad du ger järnet. Jag vet precis vad du kände när du cyklade. Jag körde 10 mil i lördags och mådde toppen efter 55 km men efter 80 ville jag bara sätta mig ner och sluta cykla! Det går att träna upp mängden men som löpning måste man ta det lite i taget. Ta bara inte ut dig så pass att du aldrig sätter dig på cykeln igen efter veckan är slut!
gillat tshirten!
Cyklade du 6,6 mil? Wow!
Snacka om inspirerande, bäst att jag kör igång med lite hemma träning på direkten haha.
Du, jag läste att du skrev om armträning i inlägget över detta. Har du några tips när du testat så dela gärna med dig. Jag har precis börjat försöka gå ner i vikt och har alltid haft ångest för mina stora armar (36 cm mäter de på nu..) och vet inte vad jag ska göra för att minska dem, vill ju inte fylla ut allt fett med muskler utan tappa fett och sen tona dem, om det nu låter vettigt alls haha.
Erika: det är långt kvar! tror man måste vänja sig lite… haha.
Ellen: jag har bestämt mig för att bli överlycklig för 25! 🙂
Linwin: ja jag har kollat upp det spåret!! 😀
Grabben: just nu kanske. men övning ger färdighet.
Cyklingen i ett nötskal kanske? 😉
Tack för hjälpen! Får forska vidare 🙂
Ja, denna veckan får du nog gå under Galenpanna men en skön sådan.
Friskt vågat!
Du får cylkla Hallandsleden Halmstad-Hylte så har du iallafall totalt 12mil.
Linwin
Shit vad du är duktig alltså!!! Väldigt inspirerande att läsa om din utmaning, vill också utmana mig själv med något liknande! Och härligt att du är så ärlig och vågar beklaga dig också!
Ok. Bryt. Fortsätt med coreträningen om den känns bra, men du kan väl dra ner lite på cyklingen? 5 mil i stället för 50 eller nåt?
Det vore ju trist om du blev skadad eller nåt.
Oh my god. Jag som halvt planerat Vättern och 30 mil. Hjälp.
Lillith: åh vad roligt att du hittat hit! 🙂 lycka till med tjejklassikern, hoppas du har roligt hela vägen in i mål!!
Karin: tack! t-shirten har jag köpt på nikestore.com, finns mycket kul att shoppa där!
Du har alltid så läckra träningskläder! Var har du köpt t-shirten på bilden? I love it! 🙂
Hej! Har börjat läsa din blogg den senaste tiden ( 2 månader ) och jag fullkomligt älskar hur du skriver! Bra, inspirerande men samtidligt underhållande och med humor! Underbart 🙂
Jag är själv en träningsfreak och älskar att utmana min kropp! Dock inte med 15 mil cykling varje dag! haha. Ska köra en svenska klassiker (tjej) vilket blir min första tävling. Känns som en bra start! dock fasar jag inför de 10 mil på cykel som ska genomföras EN gång, så du peppar mig.
Keep on going! Du är grym.
Marre: 1 mil känns galet skönt. haha.
Annelie: har svarat på din blogg! 🙂
Anna: I hope so! 🙂
Ulrika: ja, galenskapen är en del av utmaningen – helt klart. det ska gärna vara lite ouppnårligt, annars är det ingen riktig utmaning…
Pilla: nä det är ett som är säkert
Erika: PRECIS så där är det faktiskt! skönt att inte vara ensam. men… vad händer efter 17 mil? (ska du fortfarande köra?)
Em: galenskaper innefattar sällan kvalitet, och det är inte därför jag kör utmaningen. det är mer uthållighetsträning. dessutom så kan jag meddela att några hundra reps faktiskt ger träningsvärk, även om varje reps – om man ser på den isolerad – är en slarvig rep. man kan ju köra koncentrerade crunches också men det skulle ta för lång tid. så visst blir det träning ändå, mina 50000 – men det är ju definitivt mängden som är nyckeln. dessutom är det rätt skönt (eftersom jag inte klarar av rutiner och göra samma sak 2 gånger) att bryta upp tungt och få med galet många. 🙂
Fummelfot: ja ibland får man lov att skratta åt eländet!!
Älskar att du har postat inlägget under kategorin “galenskaper”. Oh my och förlåt, men du fick mig verkligen att skratta ordentligt för första gången idag, dels för att du beskrev det så bra och dels för att jag sååå känner igen mig hur såna där träningspass känns. Galet bra jobbat, i vilket fall, jag hejar på från mitt håll! 🙂
hej =)
tycker du e ball!
men har en fråga- vad är liksom poängen med 5000 reps crunsches? Låter inte som optimal magträning, fast vi kanske bara har olika smak! Men jag är nyfiken på varför? Är det bara för att det är kul med hög- siffra på målet? *bara nyfiken*
Ingen aning, jag har tyvärr inte kommit dit än…
3mil – snabbt och lätt!
5mil – går bra men lite småont, knä, rumpa, ryggvärk (känner igen den där känslan av att måste stanna för att räta ut ryggen när det känns som den går av), trötthet m.m.
6mil – gränsen för vad jag klarar är nära…
>6mil – görs inte frivilligt…
Lycka till med dagens cykling!! 🙂
Du är ju i alla fall inte rädd för utmaningar!
haha. Ja du, det lät galet när du först skrev om utmaningen och uppenbarligen är det lite galet. men det var väl också det som var meningen? Det här inlägget var hur som helst väldigt inspirerande. Lycka till med skavsåren idag!
Haha, det kommer gå lättare för varje dag. I slutet av veckan är du värsta bästa cyklisten 🙂 Kör hårt och lycka till med din grymmeroliga utmaning!
Härligt med envishet!:)
Tänkte fråga dig om lite hjälp, hoppas du har en minut över att svara! Hur har du fått in din bild på WordPress så att det är den bilden som syns när du kommenterar? Jag får bara en grön ful ruta. Har försökt lägga in bilder lite överallt men har helt klart misslyckats att göra det på rätt ställe… Tacksam för svar 🙂
Du är ju helt gaaaaalen som ger dig ut på 10 mil så där direkt, jag tyckte 1 mil var lagom att börja med. 😉 Bara man ger cyklingen en chans så är det världskul! Men jag håller med om att det gör ont i rumpa och andra ställen (vänster sida på ryggen för mig, tror jag hänger konstigt på styret) men det ger med sig när kroppen vant sig. Heja, heja för din utmaning, det fixar du!