Det är rätt trist att blogga när man inte kan träna som man vill. Så många roliga träningsformer involverar ju fötterna på ett eller annat sätt. Och när det inte går att träna som man vill, eller när det är tråkigt att träna, så blir ju också träningsbloggandet rätt så tråkigt. Jag känner mig inte särskilt delaktig i träningsbloggsvärlden eftersom jag inte tillför särskilt mycket – och då känner jag inte heller någon lust att vara en del av den. Så alla ni gravida blivande bloggmammor – jag förstår era funderingar på bloggens vara eller icke vara!
Kommande vecka sjuder dock av träning. Så den här bloggen kommer återigen att bli det den ska vara – en träningsblogg. Jag ska dock erkänna att jag den senare tiden gått och sneglat på domännamnet livsglädje, men det är tyvärr upptaget…
2 kommentarer
Jag förstår precis vad du menar, har nåt vajsing i min vänstra häl, ska till sjukgymnast på onsdag för att kolla upp. Det konstiga är att jag Kan springa (på bra underlag) men att gå för länge gör ont. Hoppas dom kan hjälpa mig (är specialister på just fötter) så jag kan njuta av sommaren på allra bästa sätt! Hoppas din fossing blir bra fort nu också!
En del av träning är faktiskt vila. Både träning och vila är livsglädje och med det har du träningsglädje. Din blogg är bra så som den är och fortfarande en träningsblogg i högsta gradäven när du “vilar”.
KRAM
Jessica