Ibland kliver jag ur min roll som träningsbloggare och sätter på mig de glasögon som de som kliver in till träningsbloggvärlden första gången har på sig. Och oj vilken sektliknande företeelse jag kliver över tröskeln till! Engagemanget står högt över öronen och det hejas och predikas och ramsas på ett sätt som får världens alla superlativ att låta futtiga.
Man kan oroas och man kan förfäras (och det gör jag ibland, tro mig!). Men jag tror att en naturlig anledning till varför engagemanget står högt över öronen är för att nischen träning och hälsa sitter i själva jag:et.
Om mitt allra största intresse var att virka skulle jag nog inte skriva att ett visst antal virkade meter om dagen var det bästa som fanns. Eller att jag inte skulle klara mig utan mina virkade meter. Eller att jag blev deprimerad och rastlös om jag inte fick virka. Eller att mitt liv och min glädje låg i virkningen. Eller vad det nu kan vara. För virkningen är ju inte en del av det fysiska jag:et.
Snabbt och väldigt generellt kategoriserat så delar jag för egen del in träningsbloggarna i superlativbloggar, sifferbloggar och tänkarbloggar. Superlativbloggarna är för extrema för min smak, sifferbloggarna kan jag inte relatera till – men tänkarbloggarna ger mig något tillbaka. Träningsinspiration med en stänk av filosofi – surftid med konkret värde för mig och mitt liv.
Just det filosofiska tänket känns rätt specifikt för nischen träning. Förmodligen för att träningsnischen knyter an till jag:et och för många är mer än bara sprungna meter.
Hur går era tankar?
4 kommentarer
Håller med Lisas kommentar, älskar att läsa träningsbloggar (men skulle ibland hellre vilja kalla dem för hälsobloggar). De jag läser ska vara dem som förmedlar en sund inställning till träning och kost. Lider själv av en ätstörning (får hjälp mot det nu) och tycker om att försjunka och inspireras till en sundare livstil utan massa ångest och tvång. Tror mycket på den mentala biten, vi måste tro att vi kan och våga utmana oss själva
Tycker om att läsa din blogg, den lyser upp en vardag med en sund och positiv inställning om att njuta av livet både ur alla aspekt!
Kram
5-star inlägg Sara!
För mig är det de bloggar som ger tillbaka något extra som jag återvänder till. De som inspirerar, skapar eftertanke (utan att predika!) och som förmedlar träningsglädje (livsglädje) men samtidigt även visar de sidor som inte bara är positiva. Det gör att bloggaren bakom orden känns mera äkta och det är lättare att relatera då.
Jag har väldigt svårt för de träningsbloggare som kommer med predikningar, ändlösa inlägg om samma sak och även de som sprider superlativen (om träning och allt möjligt) omkring sig jämt och ständigt. Trots det har jag flertalet “sådana” bloggar jag följer, mest av gammal vana antar jag.. jag borde kanske rensa lite och bara lägga tid och energi på de som faktiskt ger mig något.
Träning och hälsa är en stor del av livet för de som driver diverse träningsbloggar (för annars skapar man sig nog ingen specifik träningsblogg utan kanske mera en livsstilsblogg). Det är som du säger en del av personen och det gör nog att man lägger extra tankar och funderingar kring ämnet vilket gör att det produceras rätt många filosofiska inlägg inom ämnet. Tanke, kropp och känsla ligger närmare varandra än man ibland kan tro.
Just nu tror jag inte att min blogg går in under några av de olika grupperingarna du har (just nu ekar det rätt tomt hos mig överhuduvtaget), men mitt ultimata mål är ju att skapa eftertanke och på ett balanserat sätt dela med mig av mina erfarenheter och tankar och förhoppningsvis ger tiden det tar att läsa iaf något nått tillbaka till läsaren. Vi får se om jag lyckas med det när jag kommer igång med bloggandet ordentligt igen.
(Oj så långt det blev, men det är en intressant ämne :))
Jag kan bara instämma med dig Sara… och ibland förundras jag över att jag lätt kan likna mig med dem i ditt första stycke. Jag vill kunna tycka bra om människor o det gör jag ganska ofta, jag älskar mötet med nya människor och byggandet av nya relationer men hoppas att jag bibehåller min objektiva syn tillsammans med mitt stora hjärta.
KRAM på dig
Jessica