När jag gick till tåget igår blev jag stoppad av en kille som ropade “Hej Träningsglädje!”. Killen var en bloggläsare som hette Henric och att bli hejad på sådär händer inte särskilt ofta. Första och enda gången hittills var när Snorkkis, ja numera Sofie, hejade på mig på tunnelbanan i Stockholm. Sådant är kul – och Henric kan numer intyga att jag inte bits när man hejar på mig.
3 kommentarer
Va skoj! Att bli hälsad på sådär!
Hoho, coolt :).
Jag såg dig i Gbg men var för feg för att säga hej.. Haha dåligt!! så jag tror nog att det är många som har sett dig men inte vågar säga hej.