De roligaste passen är de tyngsta passen – då man känner att man lever. Om man nu definierar leva i antal supertuffa träningsminutrar så levde jag inte så länge som jag tänkt ikväll men när jag levde – ja då levde jag sannerligen.
Okej, jag ska tala klarspråk. Crossfit med fokus på ben stod i kalendern denna underbart härliga vecka som är en tuff träningsvecka i mitt experiment i periodiserad träning. Jag kortade ner passet lite eftersom gymmet tydligen stängde klockan 19 och vi kom dit strax efter 18. Vi hade inte en tanke på att gymmet kanske stänger tidigare vissa dagar…
Uppvärmningen sa 5 min crosstrainer och 5 min wavemaskin. Jag gjorde en kompromiss och kortade på uppvärmningen och gjorde första övningen i själva passet lite lugnare istället. Det blev utfallsgång ett varv i salen. Sedan körde jag boxhopp (10 st) och utfallshopp (12 st) enligt dagens pass på Crossfitsajten. Jag hade tänkt att även köra benböj där man också kastar en medicinboll mot en vägg i det stående läget så att det totalt skulle bli en Karen (150 reps av den övningen kallas Karen av någon anledning) men jag hittade ingen medicinboll och en vibeboll var alldeles för lätt och studsade mest runt så det gav inte så mycket.
Varv nummer 2 innehöll lite fler utfallssteg, 20 boxhopp och 20 utfallshopp och på varv 3 ökade jag lite mer och körde utfallssteg, 30 boxhopp och 30 utfallshopp. Fast här började jag tappa tekniken på utfallshoppen och gick inte så långt ner med knät som jag kunnat, på de sista 10 repetitionerna skärpte jag till mig och tänkte att detta faktiskt var de 10 sista hoppen och sedan var det över.
Men det var inte över. Who was I kidding? Haha. Jag gjorde 100 hopp till upp och ner på brädan, “småhopp” kallar KarinTri det för så då gör jag väl det också.
De sista 10 minutrarna spenderade jag på löpbandet och 12% lutning. Jag skulle köra lite backintervaller tänkte jag, innan jag insåg hur jobbigt det var. Det är ofattbart vad trött jag blev efter bara 30 sekunders jogging (ja löpning vore att ta i) uppför bandet. Hadejag fortsatt 30 sekunder till hade hjärtat ploppat ur bröstkorgen.
Summa summarum så var det ett kort pass med mer maxpuls än mjölksyra. Men det är bra, då kan jag sitta här i soffan och titta på Let’s Dance och min buddy Tony Irving som jag faktiskt pratat med flera gånger den här veckan och låta efterförbränningen verka. Fredagsmys, kallas det!
10 kommentarer
Håller verkligen med dig Sara – de jobbigaste passen är absolut de bästa! Det är ju dessutom något alldeles speciellt med benträning…gotta love it! 🙂
haha ni är roliga. kör så det ryker!
Efter att ha läst här måste jag verkligen pussla ihop ett eget crossfit pass och testa. Tack för inspirationen! Snubbarna på jobbgymmet ska minsann få se på andra bullar påp måndag!
och ben….just ben…. älskade älskade muskelgrupp!!
Härligt vilket tufft pass! Hoppas du hittar en medicinboll sen för de där wallballs är tuffa. Jag önskar jag kan köra en Karen nångång, just nu kör jag “bara” 20st! hehe.
12% lutning på bandet låter sjukt mkt! Coolt!
Nilla: 🙂
Esroth: japp, men nu måste den tvättas!
Petra: ska det vara benpass så ska det. haha.
River: ja man är väl trendig! och jag fjäskade inte – jag bara öppnade dörren. jag tror faktiskt man får träna själv i salarna här (det var iaf ingen som sa något annat). jag tränar ju på lyxgym! 🙂
Har du fjäskat in dig i gruppträningssalen? Coolt 😉 “Crossfit” verkar vara det som är inne i träningsbloggvärlden tillsammans med “periodisering” av veckor och cykelpass och klassupplägg och allt vad det är 😉
Trevlig helg!
Shit, vilket mördarpass! BRA jobbat!
Duktigt!
Bor du i den där tröjan som jag vill ha? 🙂
YEY, CrssFit is the shit! *s*
Duktiga duktiga du!