Efter en rätt så bra arbetsdag mellanlandade jag och Grabben på gymmet innan det var dags för födelsedagsfirande (med röj) för en pigg och glad dryg 40-åring.
Vi hade 75 minuter på oss och på den tiden skulle Grabben springa 15km distans. Själv skulle jag styrketräna lite. Och det började rätt bra och ambitiöst. Jag supersettade och hoppade 100 hopprepshopp emellan och körde på förbränningsstyrkeprincipen med högt tempo. Men, känslan infann sig inte. Passet kändes rätt hafsigt och slarvigt och även om jag blev trött i både biceps och rygg – enligt plan – så kände jag mig inte nöjd. Jag hade inte gjort mitt bästa (och så kan det ju faktiskt vara ibland).
Vad som däremot är fantastiskt roligt är att sätta ihop träningsprogrammen och göra det utmanande med korta konditionsstopp mellan styrkedelarna. Det ger mig lite mer “oumpf” i passet!
