Sedan jag och gänget sprang runt Åreskutan har jag drömt om ett par X-talon. Både Funrun och Gullfot pratade lyriskt om dem. I eftermiddags provade jag dem, i den där butiken som drar till sig Grabben likt en magnet. Jag blir alltid lika fascinerad och förvånad varje gång jag kliver över tröskeln till just denna löparbutikskedjas förgreningar i Stockholm.
Det är en utomordentligt bra idé att ha riktiga löparmänniskor som butikspersonal så länge man lär dem något om service och försäljning. Det är inte första gången jag träffar på en "säljare" som mumlar obegripligheter och som inte kan berätta hur, vad och varför. Det blev inga X-talons idag, den så kallade butikssäljaren verkade mycket hellre vilja behålla dem på hyllan i butiken. Inte heller Grabben fick med sig en nyshoppad påse trots idogt provande av träningskläder och starka köpsignaler.
Följ sara direkt i din mobiltelefon
3 kommentarer
Nämen, vaffan, hur svårt kan det vara liksom?
Låter som att köpa löparskor på Stadium…. Nånting man aldrig gör om om man en gång har försökt..
Tänk, det där händer mig också. Jag går in i en butik, vet precis vad jag vill ha, tänker verkligen köpa det och är helt beredd på att lägga mina pengar – och så får man en trästock till butiksbiträde och hela köpglädjen liksom bara försvinner och man köper inte de där skorna eller vad det nu är som man faktiskt tänkte köpa, utan går hem tomhänt, lite olustigt irriterad och lack över att man inte fick sin pryl. Jösses amalia vad mycket butikerna troligtvis förlorar på detta!!