Klockan ringde 8 men jag stängde av den. Sov lite till och gick upp strax före 10. Knatade ner till hotellfrukosten och åt alldeles för mycket. Ögonen var större än magsäcken. Hade lite ont i magen när vi promenerade Götgatan ner till Skanstull. Lägg till söndagsstämning, gråväder och den nakna fulheten som råder över Södermalm (hur hippt det än må vara) och mitt humör var inte på topp. Provade en snyggt ljusblå vinterjacka från Nike på Intersport men det kändes inte rätt. Nike och träningskläder är självklart men Nike och vinterkläder känns lika rätt som att köpa en löpsko från SOC. Vilket inte i sig självt är fel men inte känns helrätt… äsch, kan inte förklara det på något bättre sätt. Gick in en sväng på Igor Sport och hittade lite toppar från Adidas i knalliga färger till mycket nedsatt pris men ärligt, behöver jag mer träningskläder? Nej! Så det blev tack och lov inget köp.
Efter att konstaterat att jag är nöjd med att inte längre bo på Södermalm tog vi tunnelbanan till “stan” som Grabben sa till mannen i biljettluckan. Vi gick runt på måfå bland butikerna i Gallerian och NK, nöjda med att inte behöva köpa något alls eftersom vi shoppade loss rejält igår. Men, om man inte ska handla – vad gör man då i stan? Jag var fortfarande proppmätt så vi gick till Café Albert på Birger Jarlsgatan. Logiskt? Kanske inte, men en latte i en soffa var roligare än trötta fötter och en överfull mage i butiker jag ändå inte var intresserad av. Så vi satt där ett tag. Sedan kom kompisarna från förr förbi och så fikade vi lite till. Pratade om att vi måste ses oftare, vilket jag gör med alla vänner och bekantskaper jag träffar. Är det bara jag som är dålig på att ses med alla eller är det ett vanligt förekommande syndrom? Jag vill så gärna, men det känns som att jag hinner så sällan – oavsett om jag bor i Halmstad eller Stockholm.
Nu sitter vi i den snyggt stylade lobbyn på Scandic Malmen igen, under en skrivbordslampa som lyser upp oss i hela fönstret. När ni går förbi hotellet så ser ni den. Kombinera den med en klase discokulor i olika storlekar och gardintofsar, lite paljettkuddar och en mängd omaka möbler och ni får en cool stil – men man undrar ju hur inredaren faktiskt tänkte från början. Crazy is cool helt enkelt.
Imorgon kväll åker vi hem till Halmstad. Jag längtar efter vår lägenhet och efter att börja med julen. Jag har köpt världens finaste julgrejer från Indiska som jag ska göra ett arrangemang av. Lite crazy cool á la Scandic Malmen är tanken. Min plan är väldigt snygg i huvudet men vi får se hur det blir när det är klart.
Och träningen då, kanske ni tänker? Den kommer. På tisdag. Träningskläderna är oanvända. Fast jag använde faktiskt ett ombyte träningskläder som pyjamas när jag sov hos Sofy i torsdags. Så helt onödiga var de faktiskt inte trots att de fortfarande ligger osvettiga i min resväska.
2 kommentarer
PS. Jag ser fram emot att se ditt jularrangemang, jag är också sugen på att plocka fram julen redan nu! Och vem säger att jag inte får göra det?! 🙂
Du är inte ensam! Jag vet inte hur många gånger jag och mina vänner säger “vi måste ses snart igen” osv, men sen vet egentligen båda parter att det inte kommer bli “snart:are” än vanligt… Inte minst mina Skåne-vänner sen jag flyttat “hem”, men hur många gånger har vi hunnit/kommit till skott att ses på dessa två månader? Nej, just det…
Men avståndet underlättar ju trots allt. I Övik hade jag mina två bästa vänner på väldigt nära avstånd, en som granne tvärs över gräsmattan, och den andra på en kvarts promenadavstånd bort. Då var det enkelt att “spontan-ses” och träffas flera gånger i veckan. Det saknar jag jättemycket nu!