Jag tror jag är frälst. Terrängfrälst. De 20 km som avverkades runt Åreskutan idag gick mestadels genom lera och blöta. När det inte är snö runtomkring berget är där mycket myrmark, men nu var det extra blött och lerigt eftersom det regnat en del. Vi hade inte riktigt tänkt oss att springa runt i lera. I början försökte vi undvika den. Vi sprang omvägar runt den värsta lerpuddingen och försökte hitta passager runt fjällbäckarna där vi inte behövde vada genom vatten. Men efter någon kilometer övergav vi sådana tankar. Då sprang vi rätt fram, rakt igenom. Och då var det grymt!
Att vada genom fjällbäckar är ungefär som när man är på spa och man går på stenar i kallt och varmt vatten. Det ska vara bra för blodcirkulationen i benen. Lägg till lite hoppande i lerpudding och det är för mig totalt obegripligt varför man betalar en tusing på ett spa när man kan göra samma sak på berget i Åre. Visserligen i lätt sprayande regn och med lite snålblåst, men samtidigt med den underbaraste utsikten man kan tänka sig. Känslan går knappt att beskriva med ord. Trots att vi var 5 som höll ihop någorlunda väl så kände jag mig stundtals alldeles ensam på berget. Ensam och stark. Lycklig och så otroligt levande. Detta är något jag måste göra igen – men gärna iförd ett par schyssta terrängskor.
Enda smolket i bägaren under dagens etapp var att jag fick ett plötsligt ont i höger knä. Det kom i en lätt nedförsbacke. Det sa inte pang eller så, men det uppenbarade sig väldigt plötsligt. Ungefär då uppmärksammade jag även en stelhet och trötthet i höger höftböjare. De återstående 3 kilometrarna gick jag i ett långsamt tempo och knäet gjorde mest bara ont i nedförsbackarna, men mot slutet gjorde det ont när jag böjde det i stege – oavsett lutning. Gick jag med rakt ben (typ stapplade) så var det okej. Nu några timmar efteråt gör det inte lika ont när jag går (här hemma i stugan) men jag har en öm punkt precis till vänster om knäskålen. Och höftböjaren känns fortfarande stel och trött. Någon som känner igen detta? Jag håller tummarna för att det går över till imorgon, för då ska vi springa lite mer.
Det går nästan aldrig att fånga verkligheten på bild, men ungefär såhär såg det ut idag:
17 kommentarer
Sv; ja då förstår jag att du inte ville ha nån snö, tur ni hade, nu ligger det ju 4 dec i ullådalen o ännu mer på skutan! kommer du upp o kör lite under säsongen också?
Om jag flyttar till åre om nån vecka så hoppas jag att jag blir sådär hurtig med:P haha
Vilka härliga underbara bilder! Åh vad jag längtar tillbaka till fjällen. Man kan alltså springa där också, inte bara vandra 🙂 Intressant!
Tråkigt att du fick ont och hoppas att det inte är något allvarligt.
Vilka härliga bilder! Det slog mig att jag aldrig varit till fjälls när marken är snöfri, det är på tiden! Nu ska jag bara övertala resten av familjen till det….
Åhhh så fint… Det ser helt underbart ut!
Det ser fullkomligt UNDERBART ut Sara! Längtar hem till Dalarna när jag ser bilderna och känner ett sug efter att komma hem med det härliga leendet du har på dina läppar… Bra jobbat! 🙂
Så kul det låter! Du skall inte med på Tjurruset 17 okt då? 10 km terräng nånstans i Stockholmstrakten!
Fantastisk löpning! Vad kul ni har det!
Härligt härligt =)
Åh, vilka vackra bilder. Blir ju supersugen på att fjällvandra när jag ser de där bilderna!
Ser helt underbart ut! Den här delen av hösten är så fin!!
Vågar mig inte på några teorier ang knät7höjftböjarna. Överlåter det till någon som är mer stensäker på sin sak 🙂
Till vänster om knäskålen på höger knä antar jag är insidan av knät?
Jag vet inte. Jag hade en massa strul med mina knän under vår och sommar och har tidigare besvärats av löparknän. Senast var det som jävligast i nedförsbackar och vid lägre hastigheter. Smärtan har då legat precis ovanför och under knäskålen men oftast på utsidan och bara sällan på insidan. Och bara på ett ställe åt gången. Stretching, liniment och mera löpning hjälpte mig.
Så om problemen skulle återkomma skulle jag köra på som vanligt fast med extra noggrann stretching och mycket liniment. Men alla andra skulle nog rekommendera vila. Vilket kanske är det korrekta.
Om det nu kommer i nedförsbackar främst och du springer med hälisättning skulle du kunna lägga landningen längre fram på foten och foten närmare under kroppen än framför vid landning.
Nåväl. Jag är knappast någon expert. Men jag har haft en del knästrul. Krya på dig och lycka till.
Åh! Det ser underbart ut 🙂
Det låter som om du fått en överansträngning/snedbelastning. Var försiktig så det inte blir värre. Men jag VET! Det är lättare sagt än gjort när man är i (löp)paradiset… Du skulle ÄLSKA stället jag är i nu. Bad Gastein i Österrike. Här är det Runners high varje dag! 🙂 Inte bara det, det är LIFE´s high varje dag. Livet när det är som bäst. 🙂
Fantastiskt att få springa i sådan miljö. Njutbart var ordet!!! Repris??JAAAA!
TACK för en fantastisk dag uppe i paradiset! Jag röstar för repris 😉
Ser härligt ut och låter heeelt underbart! Får man vara med nästa gång? 😉 Behöver lite ny löparmotivation och har ju min ständiga naturlängtan…
Jag håller tummarna att ditt knä återhämtar sig till imorgon. Ha det så gott!