Jag har aldrig haft någon idol. Tejpade aldrig väggarna fulla med Take That, Michael Jackson, Madonna, Boyzone eller vad det nu kan vara. Jag tycker att många gör bra låtar. Men ingen lyckas göra bra låtar om och om igen.
Jag har varit på några spinningpass där Michael Jackons låt They don’t care about us spelats. Fy fasen vad grym den är att spinna till. Helst ståendes – i takt till beaten. Då sjunger mjölksyran sådär underbart i benen efter ett tag och de blir alldeles kalla och varma på en och samma gång men det går inte att sluta och trots att tröttheten finns där påverkas jag inte. För låten är så jäkla bra. Det är en typisk maxpulslåt. Förmodligen är det taktkänslan som trollbinder mig. De flesta låtar som har en övertydlig beat får mina ben att bli till Duracellkaniner. De är lättlurade, de där benen.
