Med -1.4% viktnedgång är Coola K the Biggest Loser den här veckan.. Jag har gått ner 0.4% och får därmed springa på 7 km på löpband samt köra roddmaskin i 15 min och böta 50 kronor till vår spa-resa.
Resultat, vinnare per vecka, Biggest Loser:
v.1 Sara -3.5% – Coola K +0.4%
v.2 Sara -1.3% – Coola K -3.3%
v.3 Sara -1.2% – Coola K -1.5%
v.4 Sara -0.9% – Coola K +1.0%
v.5 Sara -0.9% – Coola K -2.4%
v.6 Sara -0.6% – Coola K +1.8%
v.7 Sara -0.4% – Coola K -1.1%
v.8 Sara +/-0% – Coola K -1.7%
v.9 Sara -0.4% – Coola K -0.1%
v.10 Sara -1.0% – Coola K +0.6%
v.11 Sara -0.5% – Coola K -0.8%
v.12 Sara +0.5% – Coola K -0.9%
v.13 Sara -1.0% – Coola K +1.2%
v.14 Sara -0.4% – Coola K -1.4%
Min vecka:
Det har bara gått 4 dagar sedan senaste invägningen så jag är nöjd med mitt resultat på -0.4%. Det tickar på nedåt även om jag som vanligt vill att det ska gå snabbare.
Just det där med att vara nöjd är något jag funderat på. När kommer jag vara nöjd? Jag vet att jag kommer vara nöjd – för tillfället – om 0.5 kilo. Då träffade jag Grabben. Då måste jag ha sett rätt ok ut (looks matters!). Jag vet att jag kommer vara nöjd – för tillfället – om 4.5 kilo. Dår har jag nått en “milestone”. Kommit över en viktig psykologisk gräns. Men det är inte där jag vill vara i längden.
Jag måste se till att hitta en viktnivå som jag vill ligga på – för alltid. Jag tror att jag är där om runt 10 kilo. Om 10 kilo har jag också nått min ursprungliga plan om att gå ner 20 kilo, även om jag varit lite otydlig på den punkten inför mig själv och andra. Det har alltid låtit så mycket. Så jobbigt mycket. Så ouppnårligt. Men nu, när jag trots allt klarat av hälften, så är det inte omöjligt. Men jag behöver ändå mina delmål – annars blir läget hopplöst. Raksträckan blir för lång.
Det är viktigt att ha mål som man håller fast vid. Jag höll fast vid mitt skomål. När jag hade gått ner 8 kilo köpte jag nya skor. Jag väntade inte. Jag ändrade mig inte. Jag höll inte på att vackla så som jag gör nu.
Jag är i stort behov av nya kläder. Men jag vill inte köpa dem nu. Jag känner mig inte förtjänt av dem. Och det är bullshit, kan jag tycka. För varenda kilo, ja nästan hekto, man går ner är man värd någonting. För fasen vad man kämpar för det! Då ska man varken känna sig oförtjänt eller otillräcklig. Skillnaden mellan min klädesshopping och mina skor är att jag inte bestämde mig. Jag bestämde mig inte för att “när jag gått ner x kilo ska jag köpa nya kläder”. Så nu går jag och väntar på en känsla som inte kommer komma förrän jag gått ner mina totalt 20 kilo. Det är likadant med den där spa-resan jag skulle åkt på när jag gått ner ett annat antal kilo. Jag bestämde mig aldrig tillräckligt. Så nu vill jag inte boka in den. Jag är ju inte nöjd än. Bullshit!
Jag är nöjd. Toknöjd med varenda minus jag ser på vågen. Ändå räcker det inte. Så är det när man är korkad.
12 kommentarer
Lina:
Vi tänker nog lite olika om belöningarna. Jag ser mina som ren lyx, alltså saker jag inte behöver. Som kläder. Fast skor är ju bättre – för de växer man ju inte ur på samma sätt trots att man blir lättare. 🙂 Kul att du får shoppa kläder nu i alla fall, måste kännas himla härligt!!
Madde:
Kloka ord!
Cia:
Ja i och för sig. Men känner lite på andra hållet också – har mer mage nu än förut. Inte kul. Hur gick det till…
Magdalena:
Ja det är bra med lite analys.
Malin:
Digitalvåg. Vi jämför alltid med förra veckans resultat, annars hade vi inte lyckats så bra i tävlingen… 🙂
Erika:
Nä, men det blir nog jobbigare att bli nöjd när man inte har så stora och snabba och tydliga målsättningar att jobba mot.
Sofy:
Jag hoppas att många kan känna igen sig, och du har också kommit en lång väg på alla sätt!
Johanna:
Nä du är verkligen inte ensam. 🙂
Hej!
Oj, vilken glad start på dagen jag fick när jag läste det här inlägget. Du lyckas få ner i skrift något som jag känt, men inte riktigt kunnat uttrycka. Bra känsla bara, skönt att veta att jag inte är ensam i världen med de här tankarna. 🙂
Tack. 🙂
Älskar “då blir raksträckan för lång” . Sant så sant. Jag är på min raksträcka, och blev vansinnigt bekväm. lade till och fuskade, struntade i och tyckte “äsch, så lite kvar”. Vips så blev det längre. Men nej, inte jämförbart i det stora eftersom min lilla minusjakt är högst tillfällig och din ska leda till dit du vill vara när du är nöjd.
Hursom, du inspirerar och det är lätt att känna i sig, oavsett om det är 20 eller 5!
ps, jag gillar att du är nöjd. Och att du inte bestämt dig ännu, jag tror det blir en kul shopping sen!
Kram
Frågan är verkligen när man är riktigt nöjd med sig själv? När kan man bara acceptera och älska sig själv precis som man är?
Hoppas du kan räta ut alla dina frågetecken till utropstecken. Om inte annat så blir du nog tvungen att köpa nya kläder för de du hade för 10 kilo sen lär ju inte sitta så snyggt nu va? 🙂
Hur får ni fram procenten som -1,4% viktnedgång? Vilka metoder använder ni, en vanlig våg? Utgår ni från den vikt ni hade från allra första början eller -1,4% från den tidigare invägningen?
Bra jobbat Sara! det är bra att du funderar i banor: när blir jag nöjd? Man måste ju utvärdera sitt mål och veta att det är realistiskt och slutgiltigt! Bara 10 kilo kvar!
Tänk på att du kör en hel del styrka också. Muskler väger tungt. Så jämförelsen mot förr, när du träffade “grabben”, kanske inte blir riktigt relevant. Även om vågen visar detsamma så kan det vara två olika kroppar… 😉 Härligt jobbat annars, tänk om alla quick-fixande pulvermänniskor hade kunnat läsa din blogg… 😉
Hej,
Jag gillar verkligen din blogg, så tack för en jättebra blogg. Jag har själv gått ner ca 12 kg förra året. Som en del i processen fastnade jag på en massa träningsbloggar som bland annat fick mig att ge mig in på klassikern eftersom jag behövde ett mål. Jag tycker inte man ska haka upp sig på inköp av nya kläder om man har något viktmål i sikte eftersom jag i alla fall kände att det var onödigt att köpa en massa kläder som satt fult redan efter några veckor. Visst kan man behöva några nya plagg för att se representativ ut på jobbet men de stora klädinköpen kan vänta och blir mycket roligare sedan. Jag har i alla fall fått slänga i princip alla kläder som jag hade tidigare för att de hänger på mig nu. Nu har jag bestämt att jag är nöjd med min nuvarande vikt och nu börjar de stora klädinköpen. 🙂
Nej, inte när man är korkad- när man är människa. Om vi inte strävade efter att ständigt förbättra oss, hur hade det då gått med evolutionen?? 🙂 Men visst, det är lika viktigt att stanna upp och berömma sig själv ibland också.
Karin:
Ja jag är grym. 🙂
Madeleine:
Nädå, inge störning av något slag. Men för att undvika just det tror jag att det är viktigt att man hittar ett mål som man tar sig till och inte låter det där målet vara svävande. För då är risken att man inte blir nöjd. Vad jag ska ha som mål när jag blir klar är en helt annan historia och något som jag också funderar på. Alla de som tränar utan att vara överviktiga och utan att ha något lopp eller tävling att sikta mot – hur uppnår de den där “nöjdheten”. Hur mäter man sin framgång??
Jag är inte kunnig inom området, och jag har ingen egen erfarenhet.
Men av någon anledning fick det här inlägget varningsklockor att ringa i mitt huvud, för resonemanget tycker jag låter hårt mot dig själv.
Jag tycker att det låter, som den bilden jag har fått, av någon som är på väg mot en ätstörning. Att inte vara nöjd. Att vilja bli smalare och smalare.
Men, jag är som sagt ingen expert och du verkar vara en sund tjej. Jag tycker iaf att du är otroligt vacker, som du är just precis nu!!! (och det tyckte ju grabben också! ;))
Kram!
Bra att du är nöjd! VAR toknöjd, för du ÄR grym! Vi fixar ju detta galant! Sen att det tar tid, ja det får det göra.
Bra med belöningar tycker jag, ska du inte sätta upp ett mål för en ny belöning? Kläder kan jag hålla med om är svårt för de vill man ju ska sitta bra sen när man e klar med. Men skor, du har väl inte för många skor? 😉 Eller spara till….en CYKEL! =)